Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historieintresset väcktes tidigt

/
  • Nils Johan Tjärnlund är som ett levande lexikon när det gäller Sundsvalls historia. Han besitter en hel del kunskaper om bland annat Hedbergska paradvåningen. Han menar att Hedbergska huset är något av en dold pärla i Stenstan.

Nils Johan Tjärnlund, författare och journalist, har ett brinnande intresse för historia. Han har engagerat sig mot rivningen av Petersvik och i dagarna släpper han en ny bok om Sällskapet W:6 i Sundsvall.

Annons

Hur kommer det sig att du skrivit om Sällskapet W:6?

– W:6 grundade en loge 1864 i Sundsvall och är vår stads äldsta ordenssällskap. Det är få organisationer som haft en motsvarande kontinuitet. Sällskapet bildades 1851 i Göteborg och kom hit via Norrköping och Stockholm. Syftet med sällskapet är vänskap och välgörenhet. När W:6 grundades var Sundsvall en inflyttningsstad och många som kom hit hade inga bekanta, vänner eller familj här. Det var ett sätt att knyta kontakter, och även en form att stödja social verksamhet. Medlemmar var ofta kända Sundsvallsprofiler som till exempel Fredrik Bünsow och Johan August Enhörning. Boken handlar inte bara om W:6 utan tar upp mycket av Sundsvalls historia både före och efter branden 1888.

Är du själv medlem?

– Ja, och det är inte så många år sedan jag gick med. Jag deltar i sammankomster här i Sundsvall men också i Uppsala och Stockholm.

Hur länge har skrivandet varit ett intresse?

– Sen jag var sju år. Då hade jag bestämt mig för att jag skulle läsa historia i Uppsala eller bli journalist. Jag är uppväxt i Selånger med många historiska platser. Den gamla kyrkoruinen och gravfältet vid Högom väckte mitt intresse för historia. Först var jag intresserad av den traditionella svenska historien, men sedan blev jag mer och mer intresserad av Sundsvall. I 13-14-årsåldern började jag fördjupa mig i arkivet på Sundsvalls museum. Jag och min far räddade arkivmaterial om stans bryggerier och det ledde så småningom till min första artikel i Sundsvalls Tidning i september 1993.

Du intresserade dig också tidigt för Merlo slott.

– Ja, redan i 18-19-årsåldern föreslog jag att man skulle ha visningar där. Jan Åsberg (på SCA:s arkiv) tyckte att det var en god idé. Det kom nästan 1000 personer den första sommaren.

Du har också stridit för bevarandet av Petersvik och startade ett upprop på Facebook som i dagsläget har drygt 7600 gillare. Varför är området så viktigt?

– Det är ett område som är unikt i Norrland. Villorna har ett unikt bevarandevärde. De äldsta är från 1880 och hus som Solbacken och Kaptensudden är enastående i sitt slag. Jag har läst hela underlaget om kombiterminalen. Det är på mer än 1000 sidor och det handlar om en stor kommunal kostnad. Drygt en halv miljard kronor plus statliga skattemedel på en miljard kronor för något som inte kommer att ge ett överskott förrän om 50 år. Människor i hela landet inser att rivningen av Petersvik skulle bli ett av de största kulturmorden i Sverige.

Tror du att protesterna kan stoppa rivningen av Petersvik?

– Jag tycker det är förskräckligt att det inte förs en debatt på en högre nivå bland de lokala partierna. Jag har haft kontakt med flera lokala politiker som håller med oss, men som inte vågar stå för vad de tycker utåt. Men det finns en stark opinion för att utveckla Petersvik som friluftsområde, och nu jobbar också ett nytt parti, Sundsvallspartiet, för att lyfta frågan i valet.

Du brinner för Sundsvalls historia men bor i Uppsala, varför?

– Jag flyttade dit 1997 för att läsa på universitetet. Sedan studerade jag till journalist i Sundsvall, men återvände till Uppsala för att jobba på Vetenskapsradion i P1. Jag bevakar fortfarande forskning, bland annat med Wallenberg-stiftelserna som uppdragsgivare sedan flera år tillbaka. På senare år har det blivit fler projekt i Sundsvall, bland annat har jag varit med om att bygga upp det nya Stenstan Visitor Center i Stadshuset. Jag trivs bra i Uppsala, men hyr också en liten lägenhet på Storgatan i Sundsvall som jag bor i när jag är här.

Har du något nytt projekt på gång?

– Ja, jag har ständiga projekt. Jag är inte anställd, och kan därför åta mig olika uppdrag. Egentligen gör jag inte så stor skillnad på arbete och fritid. Jag arbetar till stor del med mina intressen och det finns inte en arbetsdag där jag inte tycker att jag gjort något som inte är intressant.

– Bland annat skriver jag på en bok om Petersvik. Oftast är det svårt att hitta material om familjerna under träpatronepoken, men i fallet med Petersvik är det tvärtom. Bara när det gäller släkten Cornell på Kaptensudden finns det 140 volymer i ett arkiv i Stockholm, Krigsarkivet. Det kommer att bli en intressant bok där familjen Cornell är huvudspåret.

När kommer den ut?

– Jag kan inte säga exakt. Forskningen ägnar jag mig åt på mina så kallade lediga stunder.

Har du flera böcker på gång?

– Jag har börjat samla material till en essäbok om sju svenska konstsamlare vid sekelskiftet 1900, bland andra Prins Eugen och Wilhelmina von Hallwyl. I boken får vi följa hur de tänkte när de byggde upp sina konstsamlingar. Jag kommer troligtvis också göra en liten skrift om Västra begravningsplatsen i Sundsvall. Sedan blir det förhoppningsvis en uppföljare till min arkitekturguide om Stenstaden, ”Staden som reste sig ur askan”

Mer läsning

Annons