Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon ger liv åt klassiska karaktärer

/
  • Cecilia Götesdotter Axelsson älskar Ronja och hennes kompanjoner. En av favoritkostymerna har blivit Mattis.
  • Vildvittrornas masker har Cecilia gjort för hand.
  • Klassisk tolkning av karaktärerna för att få folk att känna igen sig.

Från skiss och verkning till färdig föreställning.
Cecilia Götesdotter Axelsson jobbar med att göra Ronja Rövardotter levande.
– Det är fantastiskt roligt med variationen med allt från Mattis till vildvittror, säger hon.

Annons

I Kvartersteaterns uppsättning av Ronja Rövardotter bär samtliga 35 skådespelare Cecilia Götesdotter Axelsson hantverk. På premiären som är i dag den 6 juni, syns allt från rumpnissar till självaste Ronja som har kommit till liv med hjälp av Cecilia. Och det är ett uppdrag som hon värderar högt.

– Bara namnet Ronja Rövardotter säljer sig självt, alla som hört vad jag jobbat med säger "Men gud vad kul, det måste jag se", säger hon.

– Och för min del är det ett fantastiskt uppdrag. Jag är väldigt nöjd med resultatet, och det är alltid roligt.

På ett personligt plan betyder pjäsen Ronja Rövardotter lite extra.

– Det var en av filmerna vi hade på VHS när jag var liten, jag såg den ungefär 1000 gånger, säger hon.

På grund av att många har en så stark koppling till Ronja har Cecilia och Kvartersteatern valt att hålla en klassisk ton.

– Jag vill att alla ska känna igen karaktärerna. Man ska veta vem som är vem.

Det är inte första gången Cecilia gör en kostymuppsättning. Det är heller inte första gången med Kvartersteatern, utan det är den tionde stora produktionen hon är med i. Utöver detta har hon haft flera olika typer av uppdrag genom åren. Där bland för Norrdans, Teater Västernorrland och Mittrevyn.

– Jag är egenföretagare så jag tar på mig projekt. Vilket passar mig jättebra då jag gillar att variera mig i mitt yrke.

Att vara egenföretagare ligger i släkten.

– Båda mina föräldrar är det, så det ligger väl i blodet. Det föll sig naturligt, speciellt i den här branschen.

Inom teaterskrädderi i Sundsvallstrakten finns det inte så många fasta tjänster. Närmare bestämt finns det bara två stycken i hela Västernorrland. Därför alternerar Cecilia gärna med andra typer av skrädderiarbeten.

– Jag har jobbat på ett företag i Stockholm med att klä om möbler, där brukar ägaren skratta åt mig, säger hon och fortsätter:

– Han menar att det borde vara tråkigt jämfört med att tillverka kostymer till teater. Men jag tycker det är skönt att göra annat ibland.

Cecilia är född och uppväxt i Nordingrå men bodde en längre tid i Sundsvall innan hon flyttade tillbaka till barndomsorten.

– Jag var gravid och tillsammans med min man hittade vi ett hus så vi gjorde ett spontanköp. På en vecka hade vi bestämt oss och skakat hand med ägaren.

Men hennes första steg inom branschen tog Cecilia här i Sundsvall – när hon började på hantverksprogrammet inriktning skrädderi. Hennes första minne kring att sy går dock tillbaka längre i tiden, till när hon var runt sex år gammal.

– Jag minns att jag satt på bänken bredvid mamma och tittade på när hon sydde. Hon gjorde ofta kläder till mig och mina fyra syskon, säger hon.

Strax därefter började Cecilia sy själv. Nu är hon utbildad skräddare och har två Gesällbrev, ett i damskrädderi och ett i klänningsskrädderi.

– Det känns bra att ha Gesällbreven att kolla på när man känner sig dålig så man kan minnas att man inte är det, skrattar hon.

Skapandeprocessen och det kreativa är drivkraften till varför hon jobbar som skräddare. Hemma i Nordingrå har hon en ateljé där de allra mesta hantverken växer fram. Men det är inte alltid lätt att jobba med något som kräver att man alltid ska vara kreativ.

– Ibland får jag mer eller mindre tvinga fram idéer. Andra gånger kan jag bara sprudla, inspirationen kommer oftast faktiskt när man ska vara ledig.

Och lite krångligt kan det bli att få ihop schemat och att pendla då hon har två småbarn. Men eftersom hon jobbar mest själv kan hon styra om efter behov. Just med Ronja Rövardotter har hon varit i Sundsvall en gång i veckan, och hon har jobbat med projektet sedan januari i år. Nu är äntligen premiärdagen här.

– Det är ju som att måla en tavla, man blir aldrig riktigt klar. Det handlar bara om att sätta punkt, säger hon och fortsätter:

– Men jag är faktiskt riktigt nöjd. Det ska bli kul att se skådespelarna leva ut i kläderna på scen.

Mer läsning

Annons