Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I bagarstugan i Indal finns både finess och elegans

/

Segkaka, tunnbröd, läfsa, mjukkaka. Kärt bröd har många namn. Anne-Marie Löfstedt och Gudrun Nylander eldar i bagarstugan på hembygdsgården i Indal. De har satt en nätt liten deg på tre liter och nu ska här bakas segkakor! — Fast vi säger mjukkakor, säger Anne-Marie Löfstedt.

Annons
Tunga molnslöjor flyter över de skogsklädda bergen längs Indalsävlen.
Utsikten går aldrig att se sig mätt på och en vackrare arbetsplats än bagarstugan får man leta efter.
Men det finns ingen tid för utsikten den här morgonen. Den satta degen jäser som besatt och temperaturen i den vedeldade ugnen är perfekt för sju åtta kakor till.
Anne-Marie har magiska händer.
Hon gör två bullar samtidigt. En i varje hand.
Knåd, knåd, knåd och några små tryck och vips ligger det två perfekta bullar på bordet eller ämnen, som Anne-Marie säger färdiga att kavlas och gräddas.
Gudrun sköter ugnen.
Vi började elda i går kväll, säger hon.
Det sprakar muntert därinne i ugnen. Kluven gran och al i halvmeterslängder ska det vara. Inte björk, då blir det för hett.
Anne-Marie kavlar. Först med den randiga kaveln och sedan ett par rejäla tag med den tunga krusiga. Kakan blir rund och fin och lyfts försiktigt till \"fjälet\". Överflödigt mjöl borstas bort. Gudrun tar över och skjutsar in kakan i ugnen, lätt och elegant. Hon lyfter och eftergräddar kakan med sina \"spjeler\" och efter några minuter är den klar. Sot och aska borstas bort och kakan får svalna på galler under vita, manglade bakdukar.
Jo, det luktar gott. Och våta drömmar om heta segkakor med smör som smälter och rinner efter fingarna börjar bli besvärande.
Precis då tycker Anne-Marie att vi ska fika och smaka på brödet. Kaffet har hon redan kokat och hur ljuvligt goda dessa nygräddade kakor är går inte att säga.
Vi sitter på hembygdsgårdens lilla veranda. Karin Jonsson från hembygdsföreningen är med.
Det är vi allihop, säger Gudrun.
Och det liksom självklart att alla kvinnor i styrelsen ska behärska alla moment i bagarstugan.
Jag fick gå i kurs hos Anne-Marie, fortsätter Gudrun.
Kunskapen är inte tung att bära. Men det kan vara nog så svettigt att stå där vid ugnen och grädda kaka efter kaka.
Här går det väl bra, för ugnen ligger högt. Det är värre i Gudmundstjärn, för där bränner man magen.
De berättar om bakerskorna som gick från gård till gård för att baka tunnbröd. Hur de plågades i värmen och hur uselt kosthållet var. Och det var bara hårt tunnbröd som bakades.
Men! I den sista degklumpen blandade de lite sirap och gräddade sig några mjuka härliga kakor som avnjöts varma, men rinnande smör på. Mjukt, färskt bröd var en lyx före frysboxarnas tid.
Numera kan en och annan pizza åka in i ugnen när kakorna är färdiggräddade - och Karin berättar att de till och med ska köra lite kareoke på hembygdsgården.
Ja då blir det allt från hårdrock till andliga sånger!
De klagar lite på vaxduken som aldrig mer blir sig lik efter olämplig hantering. Allt medan deger fortsätter att jäsa däruppe i bagarastugan.
Sedan blir det min tur att baka, och det såg ju så lätt ut att knåda till två bullar samtigt. Men det går inte! Jag klarar knappt en. Och den stackars kakan kavlar jag fast på bordet. Den sitter som klister och jag måste göra en ny bulle. Nästa går bättre, men att knixa in kakan är svårt. Den vill inte in i ugnen, utan fastnar som en sorglig trasa på fjälskaftet.
Gurdun och Anna-Greta fnissar förtjust.
Väl inne i ugnen upptäcks nästa misstag. Jag hade inte vänt kakan när jag la den på fjälet, och det blir så mycket mjöl som bränns fast i ugnen att Gudrun måste ta fram storkvasten...
Du lär dig, säger hon och ler i mjugg.
Det är bara att träna, säger Anna-Greta.
Hon började baka när hon var fem, sex år.
Kaveln går, mjölet yr och det sprakar från elden i ugnen. Molnslöjorna lättar därute och jag har fått degfläckar på byxorna. Det gör inget.
Den ogräddade kakan som jag tappade på golvet ska fåglarna få.
Och den som undrar vad fjäl är, så är det en stor brödspade - en sådan som Gustav Vasa fick dask av när han drog genom Dalarna. Spjeler är de platta pinnarna som används vid gräddningen.


Segkakor - eller Ingrids tunnkakor från bagarstugan i Gällivare
1,5 liter mjölk
1,5 liter vatten
2 kg rågsikt
2 kg vetemjöl
2,5 paket jäst
2 små nävar salt
1 dl sirap
250 gram margarin
Brödkryddor efter smak

Smält margarinet, tillsätt mjölk och vatten och värm till 37 grader, rör ut jästen i vätskan och tillsätt sirap, salt och kryddor. Häll i mjölet och rör om. Det blir en ganska lös deg som ska jäsa i 30-40 minuter.

Mer läsning

Annons