Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I tusentals bilder dokumenterade han guldrushen i...

I tusentals bilder dokumenterade han guldrushen i Klondike och Alaska. Han låg bakom den klassiska bilden av guldgrävare som i gåsmarch kravlar sig upp för det lodräta berget. Bilden inspirerade Charlie Chaplin till filmen Guldfeber. Det handlar om den svenske fotografen Eric Hegg. I år är det femtio år sedan han dog i San Diego.

Annons
Eric Hegg blev aldrig särskilt känd för den större allmänheten. I dagens Sverige är denna utvandrare från Hälsingland i slutet av 1800-talet ett okänt namn. I Nationalencyklopedin nämns han inte med ett ord.
Eric Hegg delade guldgrävarnas hårda liv. Men hans drivkraft var inte att hitta guld utan nya bildmotiv. Där guldgrävarna stretade och hackade ställde han upp kameran. Bland all märkliga existenser som reste till Klondike blev Hegg en av de säregnaste. När andra stretade som vettvillingar uppför Chilkootpasset stod han på en avsats och fotograferade.
Hans bilddokumentation från denna hysteriska massutvandring till ödemarken i norr flera tusen glasplåtar - är unik och visar oss guldrushen i alla dess tragiska, komiska och heroiska faser.
Eric Hegg föddes i Bollnäs 1868 och utvandrade 1881 med föräldrar och fem syskon till Amerika. Sommaren 1888 anlände han till staten Washington och något senare drev han två fotoateljéer i Bellingham, norr om Seattle.
Han var en kringflackande företagare som öppnade ateljéer här och där på den amerikanska kontinenten. Han blandade sig med den brokiga folkmassa som tog första bästa båtlägenhet till Klondike. När han anlände till ödemarken sommaren 1897 fanns det omkring 40 000 guldsökare och äventyrare i eller omkring Dawson, där han öppnade sin enkla ateljé i det som först var ett jättelikt tältläger, sedan blev en barackstad och den första staden i Kanada. Han fotograferande gräsligheter och eldsvådor, det hårda arbetet i vildmarken, glädjeflickor och gangsters.
Sin skrymmande fotografiska utrustning fraktade han på släde över kustbergen under den
värsta vintern. Han trotsade stormvirvlarna i Yukon under våren. Han färdades ut till inmutningarna vid Bonanza och Eldorado, fotograferade guldvaskningen i ödemarken och livet på barerna och bordellerna i Dawson den snabbt uppsmällda "staden" där Yukon och Klondike rinner samman.
Denne envise svensk fotograferade mellan snöbyarna i temperaturer som föll till 30 minus-grader. Sina plåtar fick han ofta göra ljuskänsliga med växtsafter och äggviteextrakt, då kemikalierna tog slut. Vätandet av fotomaterialet och framkallningen måste utföras i ett flyttbart mörkrum, som uppvärmdes med en vedkamin.
Trots dessa primitiva förhållanden framställde Hegg ett fotografiskt material som bättre än någon muntlig beskrivning återspeglar dårskapen och heroismen under guldrushen i Klondike.
Efter tjugo år i Nordlandet återvände Hegg till civilisationen som en i fotokretsar berömd man. Glasnegativen fanns då lagrade på den många platser där han haft ateljéer. Snart var de glömda. De flesta har sedan påträffats. Nu finns huvudparten av bilderna över 700 plåtar på Washingtons universitetsbibliotek.
En del av bilderna har publicerats i Murray Morgans "Guldgrävare i Alaska" (Rabén & Sjögren) och i TV-mannen Per Eric Nordquist bok "Eric Hegg, guldgrävarfotografen" (Sveriges radios förlag).
Hegg dog i San Diego 1955.
Mats Nihlén

Mer läsning

Annons