Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte alla nöjda med priset till Pinter

Annons
"He is not my cup of tea. Säkert roligt för teatrarna, men tråkigt för läsarna och bokhandeln."
Så kommenterar bokförläggaren Eva Bonnier valet av Harold Pinter till årets Nobelpristagare i litteratur. En typisk kommentar; både förläggare, bibliotekspersonal och bokhandlare har instämt. På sitt vis förståeligt: det finns inte en rad av Pinter i bokform på svenska.
Man kan ju undra varför inget förlag, till exempel Bonniers, besvärat sig med att ge ut något av Pinter under det halvsekel han skrivit. För övrigt är väl kanske inte priset till för svensk bokhandel; då skulle det bli påfallande provinsiellt.

Många berömmer valet av Pinter, några är tveksamma. Carl Otto Werkelid i Svenska Dagbladet upprepar, intill tjat, behovet att i stället belöna en poet. Och teaterkritikern i samma tidning, Lars Ring, ser visserligen Pinter som en stor dramatiker men en föredetting: det mesta har han långt bakom sig, enligt Ring.
Också teaterkritikens nestor, Leif Zern i Dagens Nyheter, medger att det gått ett par decennier sedan Pinter skrev sina bästa pjäser. Men ser honom som samtidens störste dramatiker. Så varför inte ett pris.
P O Enquist i Expressen har samma värdering av Pinter, medan tidningens kulturchef, Per Svensson, inte kan glömma att Pinter krävt en neutral rättegång mot den serbiske krigsförbrytaren Slobodan Milosevic. Som skulle ett politiskt ställningstagande misskreditera ett helt författarskap.
Men, som Maria Schottenius påpekar i DN, är det inte politiska uttalanden som bedöms utan ett författarskap.
Pelle Andersson i Aftonbladet räknar upp sina egna kandidater; det tråkiga är för Andersson att han inte sitter i Svenska Akademien.

Många berömmer dock valet, ser det som överraskande om än självklart. En invändning som återkommer är att Akademien två år i rad belönat en dramatiker. Vilket är en sanning med någon modifikation: Elfriede Jelinek är minst lika framstående som romanförfattare. Och Pinter har förklarat att han slutat skriva pjäser. Nu skriver han poesi. Eller uttalar sig, ofta på tvärs mot rådande uppfattningar i Blairs England, i politiska frågor.
Mot val av litteraturpristagare kan alltid invändningar göras. Att Pinter belönas först när han fyllt 75 är en vanlig invändning; å andra sidan är det endast i ljuset av ett mer omfattande livsverk ett författarskap riktigt kan belönas. Akademien behöver nog den utblicken, det visar traditionen bland pristagare.
Förhoppningsvis leder valet av Pinter till en renässans för hans dramatik. Så att den både spelas på svenska teatrar. Och ges ut i bokform på svenska, kanske till och med av Bonniers.

Mer läsning

Annons