Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte likt något annat världsrekordförsök

/

Först 45 minuters yoga som uppvärmning och sedan en timmes meditation för fred på det. Meditation världen över. Ett världsrekordförsök under ledning av en online-uppkopplad Deepak Chopra.

Annons

Klart en gammal sporttyckare går i gång på sånt, även om jag hade mina dubier om det hela under den raska promenaden från Badhusparken till Stadshuset.

Jag menar, ett världsrekordförsök är alltid ett världsrekordförsök. Men hur skulle det låta?

Inte som när Lars Frölander eller Anna-Karin Kammerling simmat i stora internationella simfinaler, eller ett på alla sätt vått och högljutt sim-SM hemma i Sundsvall under storhetstiden på 1990-talet.

För att inte tala om friidrotts-VM i Göteborg, ett och annat OS jag bevistat eller en landskamp eller internationell cupmatch i fotboll ...

Vi blev tyvärr lite försenade, så när jag och fotograf Arnlund dök in i Stadshusets inre hade yogan redan börjat.

En gymnastisk, kraftfull, men på samma gång fridfull, variant, där flera övningar påminde om de rehabvarianter jag en gång fick av en sjukgymnast efter ett av de värre ryggskotten jag haft i mitt liv.

Så lite sur var jag över att det dragit i gång. Och sååå modig är jag inte, att det känns fritt fram att klampa in och brötande ta plats bland 25 stycken – jo, jag räknade! – koncentrerade och följsamt yogajobbande fredsälskare.

Hm, fred var det.

Bort med de smånegativa tankarna och avundsjukan över att inte våga vara med – och på med betraktarögonen i stället.

Sagt och gjort. Instruktören Mei-Li Wu skapade en skön stämning. En kombo av avslappning och medvetna fysiskt krävande rörelser.

Mycket andning och många böjda ben och leder, verkade det vara. Och tänk, vad alla verkade viga!

– Jo, men tuffare än det kanske ser ut från sidan. Värre än att springa en mil i alla fall, sade Sundsvallstjejen Joanna Söderberg, och jag har ingen anledning att tro något annat.

En dryg halvtimmes yoga imponerade helt ärligt på mig och förväntningarna var därför stora inför mötet med världen och gurun Chopra där uppe på skärmen på scenen.

Och då skulle jag minsann vara med.

– Försök behåll stämningen och känslan, manade Mei-Li Wu.

Jag lyssnade, försökte ta in vad den intervjuade Chopra svarade på den intervju som inledde, och den slags predikan som sedan följde innan själva meditationen följde.

Budskapet om fred gick fram.

Men vadå peace, liksom.

Jag var ändå med på 1970-talet, har haft bekanta med hippieideal och sett peacemärken och solar en masse.

Här såg jag inte ett enda peacemärke.

Men det är väl så. Tiderna förändras. Man behöver inte bära symboler för att söka frid i sitt inre – och på så sätt försöka bära med sig den känslan i vardagen.

Så den "smittar av sig" på omgivningen.

– Frid och ro. Vårt naturliga tillstånd, enligt Chopra.

Hur det är med den saken låter jag vara osagt. Det beror ju också vad man tror på.

Men det är med freden som med andligheten. Man måste söka för att finna ro.

Och söker man och tror på fred borde den väl komma också till Gaza, till Kongo, till Ukraina och andra oroshärdar.

Eller hur?!

Mer läsning