Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intensiv tid för polisen

/
  • Leif Hemmingsson och Börje Öhman vid Sundsvallspolisen hade ett digert arbete efter tsunamin. Det späddes på med några grövre våldsbrott, bland annat dubbelmordet på Härnön.
  • Leif Hemmingsson, verksamhetscontroller vid Sundsvallspolisen.
  • Börje Öhman, informationschef vid Sundsvallspolisen.

Tsunamin var starten på månader av intensivt arbete för polisen i Sundsvall.
– Erfarenheten hos svenska myndigheter var vid det här tillfället ytterst begränsad, säger polisens dåvarande informationschef Leif Hemmingsson.

Annons

Hos polisen och övriga svenska myndigheter växte insikten om katastrofens omfattning under de inledande dagarna efter annandag jul 2004.

– Inte ens i regeringskansliet förstod man omfattningen till att börja med, säger Börje Öhman som numera är informationschef vid Sundsvallspolisen men för tio år sedan var chef för länskrim.

Leif Hemmingsson berättar att det tog flera dagar innan det blev någon ordning från utrikesdepartementet.

– Det var de som hade ansvaret för att upprätta personlistor med drabbade, skadade eller försvunna personer. Från början var det tusentals personer på listorna, säger han.

Ett par dagar innan nyår fick Rikskriminalpolisen ansvaret för att hantera katastrofens efterverkningar i landet.

– Vi kom då fram till ett bra samarbete där varje polismyndighet hade en kontaktperson som varje dag fick en ny uppdaterad lista på drabbade personer, säger Leif Hemmingsson.

Ett arbete med dagliga möten i en ledningsstab som pågick i tre månaders tid.

– Den staben hade som i princip enda uppgift att se till att de anhöriga fick tillgång till all information.

Därutöver fanns det poliser med uppgift att ha den direkta kontakten med anhöriga.

Från Sundsvallspolisen bistod man även med tekniker som åkte ner till Thailand för att hjälpa till med identifieringen.

Bland arbetsuppgifterna dök det upp sådant som polisen inte varit så van med sedan tidigare.

– Att underrätta om att en person är hittad död är inte trevligt men det kan vi. Nu dök det upp det som kallas antemortem, säger Börje Öhman.

Med det menas att samla in information om saknade, bland annat DNA.

– Vi besökte personens hem och ofta kunde vi hitta DNA på en tandborste, säger Börje Öhman.

På länets lista fanns inledningsvis drygt 20 personer och mer än hälften av dem kunde avföras som anträffade levande.

Dödssiffran för Västernorrland blev till slut sju personer men det tog ganska lång tid innan alla var identifierade.

– Den siste som vi fick ett id på var en man från Örnsköldsvik och det blev klart på sommaren 2005, säger Leif Hemmingsson.

De anser båda att arbetet fungerade bra trots alla svårigheter med avståndet till Thailand och att man till exempel inte visste hur människor var klädda när de försvann.

– Trots det gick det att hitta ett system som gjorde det möjligt att identifiera de omkomna så lång tid som flera månader efteråt. Men det var mycket som var nytt för oss. Ordet tsunami hade då jag aldrig hört tidigare, säger Börje Öhman.

Mer läsning

Annons