Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag flyttade precis innan helvetet bröt loss"

/

Han flyttade till ett helt nytt land som 15-åring med en dröm om fotboll.
Det räddade honom från ett liv i krig och flykt, men slet honom 70 mil från familjen.
– Många tror att proffslivet är enkelt, men är man inte målmedveten är det så lätt att gå fel väg, säger Shpetim Hasani, GIF Sundsvalls nye anfallare.

Annons

Han har inte riktigt hunnit landa i sin nya hemstad än. Familjen bor fortfarande på hotell och efter förmiddagsträningarna kryssar de mellan bostadsvisningar.

Men Shpetim Hasani trivs.

– Jag har kommit till ett bra lag. De spelar en utvecklande fotboll, de vill skapa någonting. Det passar perfekt, säger han. När det gäller livet vid sidan om kan han alltid säga att han haft det tuffare. För 18 år sedan, som 15-åring hemma i Kosovo, blev han upptäckt av turkiska Bursaspor och fick alla småpojkars dröm uppfylld – att bli ungdomsproffs. Men det var inte lätt. Nytt språk, nytt land, fler träningar och med familjen i Gjilan, 68 mil från Bursa.

Och så bröt kriget ut i hemlandet.

– Jag flyttade precis innan helvetet bröt loss. Min familj har upplevt allting. Det var en tuff period för mig. Det kunde gå ett halvår utan att vi hördes, utan att jag visste om de ens levde. Många nätter var sömnlösa innan han fick veta att de tagit sig till Makedonien. Efter två år i flyktingläger fick de hjälp till Frankrike, där de bor än i dag.

– Ovetandet var värst. Även om lägret var jobbigt för dem var det en stor lättnad att veta att de flytt landet.

Hasani tog sig trots den jobbiga tiden upp i Bursaspors a-lag, men tajmingen var fel. De åkte ur högstaligan samma år som hans kontrakt gick ut och i andradivisionen var det förbjudet att skriva nya kontrakt med utländska spelare. De kommande åren skulle han testa nio klubbar, de flesta svenska, innan det kom ett bra erbjudande från Polen. Gornik Leczna blev den nya klubbadressen. Lönen var högre, han bodde i ett stort fint hus – men klimatet var helt annorlunda.

– Tränaren pratade bara polska med oss. I Sverige vill tränarna få dig att må bra, de tar hand om dig. Men här var det hårda tag från första dagen. När jag frågade vad de ville att jag skulle göra på planen så var det synd, då får du lära dig polska, Shpetim. Polska är inte det lättaste.

I slutet bidrog han ändå stort till att rädda kvar dem i högstaligan. Men efter att storsponsorn, en stor kolproducent, dragit sig ur, blev erbjudandet för dåligt. Det var inte värt det längre. Då dök Sundsvall upp i bilden. Med Sverige och tryggheten.

– När jag kom hit för tio år sedan hade jag drömmar om bättre klubbar och en större liga. Men det blev inte så. Sverige var ett främmande land, jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Men det har bara blivit bättre och bättre. Nu är det här jag trivs riktigt bra.

Hur ser du på livet utomlands nu?

– Jag lärde mig mycket. Du måste alltid vara på toppnivå, för annars hamnar du på bänken. Jag tror man kan säga att det gjorde mig tuffare.

Mer läsning

Annons