Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämställdheten – en illusion

/

Annons

Sommaren 2012 tog jag studenten. På vårt studentflak stod det: ”Alla kan inte vara bäst, några måste se oss glida förbi". Det där är en sådan detalj som man trots att champagnen flödade, inte glömmer. För min del var det dock en lång och inte särskilt självklar väg dit.

Under större delen av min uppväxt levde jag, mina systrar och min mamma av olika anledningar i en verklighet som dominerades av otrygghet och osäkerhet. Efter ett antal händelser fick vi gå under jorden och leva på flykt. Till saken hör, att vid en utav alla händelser där polis blev tillkallad, får min mamma berätta lite kort om vad som skett för en trött och skeptisk polisman.

Avslutningsvis frågar han henne: ”Men du vill väl inte anmäla det här?” Och det kokar i mig när jag tänker på det. Jag blir så förbannad och innerligt besviken. Och det värsta med detta är inte översittaren i polisuniform och det faktum att han behandlade min mamma som skit under skorna. Det värsta är att detta är ett praktexempel, ofta förekommande för kvinnor i lika och olika situationer.

Men det finns andra exempel som också tydligt visar att vi än i dag är långt ifrån ett jämställt samhälle. Arbetsfrågan är tyvärr ett perfekt exempel, för majoriteten av de yrken där det generellt sett arbetar fler kvinnor, är lägre avlönade än de yrken där det generellt sett arbetar fler män. Men även när vi utför samma arbete skiljer det sig, för visste du att kvinnor som gör samma jobb som män tjänar 93 procent av sina manliga kollegors lön?

Och visste du att cirka 430 000 barn växer upp utan sina pappor? Och visste du att 85 procent av alla som anmäls för våld mot kvinnor, är män? Och visste du att när England åkte ur fotbolls-VM i Brasilien så ökade våldet mot kvinnor med 38 procent?

Jag har ingen summa av kardemumman i denna text. Jag vill bara konstatera lite faktum, hålla debatten vid liv och spräcka den romantiska bubblan. I bubblan är Sverige jämställt nog och vi kvinnor ska vara så tacksamma. Allt är ju alltid relativt men varför ska vi vara tacksamma över något som kvinnor i åratal har fått slita för?

Men man behöver inte ha haft en komplex barndom för att kunna se klyftorna. Det räcker gott och väl att öppna ögonen. Sedan kan man göra ett aktivt val att se kvinnor och män med samma ögon.

För nu befinner vi oss i samma utbildningar, på samma arbetsplatser, i politiken och i vardagen. Och då kan man välja att behandla oss lika. Eller så kan man välja att stå kvar och trampa på samma ställe, där kvinnor inte är jämställda män. För det är ju trots allt som texten på mitt studentflak: Några, måste se oss glida förbi.

Mer läsning

Annons