Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jordbrukare protesterar mot vargrevir

/
  • Patrick Glamsjö köttdjur betar mellan Indalsälven och väg 86 nära bebyggelsen. Trots det är han orolig för att djuren ska angripas av vargar.

21 jordbrukare längs Indalsälven protesterar mot planer på att tillåta vargrevir i bygderna i Indal och Liden. — Vi vill inte ha varg bland våra betesdjur, säger Patrick Glamsjö jordbrukare i Baggböle Liden

Annons
Planerna på vargrevir och bristen på förståelse från beslutsfattarna om vad detta kan medföra gör att flera av de berörda i värsta fall kan tänka sig att helt sluta med djurhållning.
Känslan hos många har blivit något av vi och dem, där de som fattar besluten sitter i Stockholm och varken har förståelse eller insikt om vad konsekvenserna blir för glesbygden långt bort från neonskjyltarna i storstan.
Om det blir vargrevir på skogen kan det medföra att vi flyttar härifrån, berättar Anette Glamsjö.
Konsekvenserna om flera slutar med djur eller väljer att flytta skulle i så fall på kort tid kunna bli förödande för Indalsälvens älvdal. Redan nu är problemen med igenväxningen och att älven är skymd av sly på många platser märkbar. Om betesdjuren försvinner i framtiden skulle lövbarriärerna snabbt mångfaldigas och stora delar av de öppna landskapet försvinna och ersättas med lövsly.
Att motståndet är kompakt mot varg i området råder det ingen tvekan om. Oron över de egna djurens säkerhet är påtaglig. Trots att listan med namn som lämnades in som remisssvar är lång är den inte komplett. Den innehåller bara de som bedriver verksamhet med får eller nötkreatur efter dalgången från Indal till väster om Liden.
Det handlar dock om omfattande verksamheter som berörs. Totalt har de berörda 900 djurägarna nörkreatur, 157 får och 36 hästar. Den sammanlagda brukade arealen med betesmarker omfattar 960 hektar. Betesområdena omgärdas av cirka 21 mil stängsel. Fem av lantbrukarna lever på sin näring och övriga har den som biverksamhet.
Det är inget avlägset problem som de oroas över som kan tänkas drabba dem i framtiden. Läget är redan nu akut då det finns varg i området på båda sidorna av älven. Förra vintern ledde spåren i snön fram till Patrick Glamsjös ladugård endast ett hundratal meter från boningshuset.
Då gick jag ut först och tittade innan jag släppte ut hundarna, berättar Patrick Glamsjö.
Rädslan för varg har även medfört att han slutat med att ha fåren på den södra sidan av älven. Något som medför att den sista öppna betsmarken på en lång sträcka börjat växa igen.
Det värsta som kan hända djurägarna är om det finns det vargpar som fått valpar. Då fruktar de att det värsta kan hända och att de kanske inte längre törs ha djuren på bete.
Rådet från rovdjursgruppen att sätta upp femtrådiga stängsel anses som ett hån mot de berörda. Vem ska betala ett sådan projekt och vem ska sätta upp den undrar djurägarna när det gäller nästan hundra mil tråd.
Någon allmän motvilja mot allt vad rovdjur heter finns det dock inte. Redan nu finns det gott om björn och lo i regionen. Något som inte orsakat några större problem.
En omedelbar förändring krävs enligt honom av lagen som ger djurägaren rätt att försvara sina djur. Det krävs även ett snabbare agerande från myndigheterna när det gäller så kallade problemdjur som kan både skada människor och ställa till skador. Sådana djur måste enligt honom skjutas.
Om det inte sker något kommer björnen att få ett oförskyllt dåligt rykte, säger Patrick Glamsjö.
Den nuvarande ordningen är ohållbar där allt ansvar läggs på djurägaren. Nu tvingas denne att passivt stå och se på när rovdjuren river hans djur och först när det skett vid flera tillfällen kan han ingripa. Men även då ska fallet prövas rättsligt för att kunna fastställa om något brott är begånget.
Staten fattar beslut och vi får inte skydda oss, hävdar Patrick Glamsjö.

Mer läsning

Annons