Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julmiraklet på Sundsvalls sjukhus

/
  • Lars Andersson tittar i boken som personalen på IVA gjorde åt honom under sjukhusvistelsen.
  • Lars Andersson och hustrun Margareta är överens om att det är ett mirakel att Lars överlevde sjukdomen.
  • På julafton vände det mirakulöst, och Lars Andersson gjorde tummen upp när familjen kom till sjukhuset.
  • Under flera veckor låg Lars Andersson nedsövd i respirator.

Familjen fick veta att Lars Andersson var döende i en okänd lungsjukdom, och att det kunde handla om timmar.
En vecka senare – på självaste julafton – vaknade Lars upp och bad om att få sill och lättöl.
– Läkarna säger att det är ett mirakel att jag lever, säger han.

Annons

Den 22 november förra året fick Lars feber.

– Efter tre dagar gick jag till vårdcentralen och fick lämna prover. Efter en vecka kom beskedet att jag hade lunginflammation. Jag fick penicillin och remitterades till sjukhuset för lungröntgen. Det visade sig att den ena lungan var angripen, berättar han.

Antibiotikan gav ingen effekt, och efter två dagar var Lars helt slutkörd.

– Jag hade inget val – jag ringde ambulans.

Det visade sig att syresättningen var väldigt dålig och Lars fördes till sjukhus och blev inlagd på intensivvårdsavdelningen.

– De satte in respirator på tub ganska omgående. Jag kämpade på så länge jag orkade, men efter några dagar sade läkarna att de måste göra en tracheostomi, alltså öppna luftstrupen, fortsätter Lars.

Vid det laget hade Lars lungor slutat fungera.

– Jag hade i princip ingen lungfunktion alls, utan fick 95 procent syre via respiratorn, förklarar Lars.

Läkarna tog massor av prover och konsulterade andra specialister, men lyckades inte klura ut vad lungproblemen berodde på.

Lars fick svår dödsångest och sövdes ner för att få vila.

Familjen pendlade mellan hopp och förtvivlan.

– Det var fruktansvärt att se hur Lars tynade bort. På bara någon månad gick han ner 20 kilo i vikt, berättar hustrun Margareta.

Trots att läkarna gjorde allt de kunde blev Lars allt sämre.

Den 17 december kallade läkarna in Margareta, dottern Linda och sonen Johan i ett rum.

– De förberedde oss på att pappa var döende och att det kunde handla om timmar, berättar sonen Johan.

För Margareta kom beskedet som en chock.

– Jag skrek rakt ut och sedan blev det kolsvart. Jag har ett svagt minne av att en läkare höll mig i handen, men sedan hade sköterskorna bäddat ner mig.

På julafton inträffade miraklet.

– Jag vaknade till och kunde för första gången på länge vara utan respirator i en halvtimme. De satte in ett stift i tracheostomin så att jag kunde prata, och jag sade att jag ville ha sill och lättöl, berättar Lars.

När familjen kom satt Lars uppe i sängen och pratade.

– Det var den bästa julklapp jag någonsin fått, och det tror jag gäller för hela familjen, säger Margareta.

Efter julafton gick tillfrisknandet allt snabbare och i mitten av januari fick Lars åka hem.

– Men efter bara en natt hemma fick jag hög feber, och det blev ambulans tillbaka till sjukhuset. Då väcktes dödsångesten på nytt med full kraft. Med tanke på hur svag jag var då, trodde jag inte att jag skulle klara det, men efter två dagar var det bra och jag fick äntligen åka hem, berättar Lars.

Fortfarande har Lars inte fått något namn på sjukdomen.

– Det enda läkarna sagt är att jag antagligen fått gift i lungorna och utvecklat en kemisk lunginflammation, men de vet inte vad jag andats in.

Lars har eget företag och sysslar med att byta ut gamla hissar och installera nya.

– Veckorna strax innan jag blev sjuk var jag i Gällivare och jobbade i en gruva. Det var väldigt dålig luft i hissmaskinrummet, och jag tror att jag kan ha fått i mig något där, säger han.

Under konvalescensen har Lars gått på rehab och tränat, och hoppas att han snart kan börja jobba deltid på prov.

– Sjukdomen har gett mig en tankeställare. Jag kommer att vara väldigt noga med säkerheten och passa mig för damm och borrning i fortsättningen. Hälsan är trots allt det viktigaste.

Mer läsning