Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Korea - Sverige tur och retur

/

- Niklas reste till hemlandet för att söka efter sina föräldrar
Sina biologiska föräldrar fick han inte träffa under resan till Korea. Men han hittade flera okända syskon och andra släktingar.
Och drömmen om att få se den mor som en gång födde honom känns inte längre lika angelägen.

Annons
Niklas Hak Kee Vängberg föddes den 1 april 1986, i Gwanju, Korea. Hans föräldrar var inte gifta och han var således oäkting. Otänktbart i Korea där och då, varför Niklas lämnades bort för adoption.
Han bodde på ett barnhem i Seoul, där mamma Marianne hämtade honom i januari 1987. Samtidigt hämtade en annan svensk mamma en liten pojke på samma barnhem. Martin. I september reste de tillsammans, mammorna och sönerna, till Korea. Pojkarna ville se landet de kom ifrån och om möjligt få träffa sina biologiska föräldrar.
Jag var nästan besatt ett tag av att få träffa min mamma och pappa i Korea, säger Niklas. Men under resans gång har det förändrats, och känns inte lika viktigt längre.
Inför resan tog pojkarna kontakt med Adoptionscentrum i Stockholm, som hjälpte dem med sökandet efter föräldrarna. Två veckor innan avresan hade de fortfarande inte lyckats lokalisera Niklas föräldrar, och läget kändes hopplöst.
Men så ringde Sofia från adoptionscentrum och berättade att hon hittat både mamma och pappa, plus flera syskon och andra släktingar, säger Niklas.
Det kändes spännande, och jag var verkligen nervös inför resan, säger Niklas. Det var tänkt att jag skulle träffa min mamma, men det visade sig att hon inte orkade. Det har varit jobbigt för henne under alla år, och det kan jag förstå.
Men lillebror träffade jag redan första dagen. Jag kramade om honom direkt när jag såg honom, och vi pratade med hjälp av en tolk. Jag tror att vi hade velat säga mer än vad som var möjligt, båda två.
Niklas lillebror hade haft ett rätt hårt liv. Han hade i perioder bott hos en faster, och däremellan med föräldrarna som hade en slitsam relation, inte minst för att pappan är alkoholist. Sedan femton års ålder har han tagit hand som sig själv. Två bröder, så olika liv. De hade i varje fall kul tillsammans när lillebror tog med storebror på Karaokeklubb och fick visa sitt Seuol.
Sedan var det dags att åka till hembyn och träffa halvsyskon, syskonbarn och fler fastrar.
Dom bodde i en lägenhet på sextonde våningen, säger Niklas. En faster hade lagat mat sedan fyra på morgonen, och det var verkligen jättegott. Niklas blev rekommenderad att inte söka upp sin pappa, så han avstod. Med tanke på drickandet och det han fått veta kändes det rätt att lyssna till de råden.
Det var i varje fall en spännande resa. Det var fräckt att på något sätt känna sig hemma i ett land så långt bort. Ingen tittade på en, och de flesta kom fram och började prata koreanska med mig och Martin. Det kändes mest bara kul, säger Niklas.
I Sverige känner han alltid att han är annorlunda, genom att han är mörk.
Jag är stolt över att vara från Korea, jag tycker att man ska vara stolt över sitt ursprung, säger Niklas. På min student fick jag till exempel en koreansk flagga, och sånt känns viktigt.
Han kan inte så mycket koreanska men har funderingar på att plugga lite. Och till Korea kommer han definitivt att återvända.
Min flickvän följer gärna med mig och ser landet jag kommer ifrån. Jag är välkommen till mina släktingar och det skulle vara jättekul att bo hos dem och bli guidad och få se delar av landet som inte vanliga turister får.
Det är underbart att vara adopterad, säger han sen och lyser som en sol med hela ansiktet.

Mer läsning

Annons