Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lämnar Dynesius efter 30 år

/
  • —Här är bilden på Åke Nilsson som var den som tog hand om mig när jag började jobba här för snart 30 år sedan, säger Håkan Olsson.
  • Som ung grabb drömde Håkan Olsson om att bli supergitarrist, nu hoppas han få mer tid till sitt eget spelande igen.
  • —Erik Engberg är en av de här kunderna jag kallar för vänner och som jag vill tacka för att de gjort det här jobbet så unikt.

Som 15-åring hade Håkan Olsson två veckors praktik på musikaffären Dynesius i Sundsvall. Nu, nära 30 år senare, lämnar han över sin andel i företaget till sina kollegor. — Det är vemodigt och känns lite som att släppa greppet om sitt tonårsbarn, säger Håkan Olsson.

Annons
I måndags skrevs papperen om överlåtelsen på och i går arbetade Håkan Olsson sin sista dag i butiken.
Det är en jättegrej att lägga av efter 30 år. Visst är det kul att få jobba med det man brinner för, men det är människorna man möter som är själva grejen. Jag skulle vilja ta var och en i hand och säga tusen tack för att jag ha fått lära känna dig, till alla fantastiska personer.
Efter grundskolan sökte Håkan Olsson till musikskolan men kom inte in, därefter jobbade han med att lägga asfalt under sommaren. När det jobbet tog slut visste han inte vad han skulle göra.
Då gick jag till Dynesius där jag hade haft praktik och frågade om jag kunde få börja jobba där, säger Håkan Olsson.
Han fick börja direkt.
I 30-årsåldern fick jag för mig att läsa igen, jag hade ju bara gått i grundskolan. Så jag läste in gymnasiet och sedan blev det ekonomutbildning på högskolan.
Under sista året på högskolan blev han erbjuden att ta över gamla Dynesius som gått i konkurs. Tillsammans med en kompis tog han beslutet att driva företaget.
Familjen är ju det absolut viktigaste men som egen företagare räcker det aldrig att jobba 100 procent. Det krävs både helger och kvällar och jag har väl kommit fram till att man inte kan jobba hur mycket som helst, säger Håkan Olsson.
För några år sedan fick han vad han kallar ett varningsskott.
Jag blev jättedålig och fick åka in på akuten, då undrade jag faktiskt om jag skulle dö. Läkarna sa att det var stressrelaterat. Då började jag började tänka på att göra något annat, det skulle vara roligt att testa min ekonomutbildningen och fram för allt vill jag leva länge och se mina barn växa upp.
När beslutet var fattat kände Håkan Olsson det som en befrielse.
Det var som om ett ok föll från mina axlar, samtidigt önskar jag ju att affären ska finnas kvar i evighet.
Massor av kunder har blivit hans vänner och Håkan Olsson vet att han kommer att sakna den dagliga kontakten med dem.
Det är så speciellt att först kunna stå och snacka skolband med en kille i 12-årsåldern och strax därefter prata med en musiker i 80-årsåldern. Jag kommer att sakna jobbet och nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Min plan är att bara ta det lugnt och leka massor med mina barn i sommar. Kanske blir det också lite mera tid över för mitt eget spelande i framtiden.

Mer läsning

Annons