Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läraren som fick nog efterlyser gränssättning och en skola som stärker samhället

/

Individen i fokus och ingen gränssättning gör skolsituationen ohållbar i Sverige tycker Anneli Zaki, tidigare högstadie- och gymnasielärare i Sundsvall.
För att få en fungerande skola vill hon se regler som gör att kollektivet fungerar.

Annons

Anneli Zaki är en engagerad kvinna med ett brett internationellt kontaktnät. Hon jämför olika kulturer och hennes slutsatser är inte till Sveriges fördel.

– Det sker en försämring på många plan.

Skolan är den värld hon alltid längtat till men erfarenheterna har fått henne att lämna den, trots lång utbildning. Attityder, våld och bristande intresse från eleverna, föräldrar som inte kan se att deras barn gör fel och bristen på gränser har gjort att hon har fått nog.

På en skola var hon vän med en utländsk mattelärare och åt lunch med henne.

– Efteråt sa en elev åt mig "hälsa din kompis att hon kan åka hem till sitt hutuhutuland och tala sitt hutu-hutuspråk".

Det blev en diskussion, men när Anneli Zaki vände sig om hörde hon hur eleven sa "heil Hitler". Alla elever hade skrivit på kontrakt med skolan om att rasistiska uttryck inte var tillåtna.

När eleven fortsatte fick Anneli Zaki nog och sa till att hon skulle gå ut.

Eleven vägrade och påpekade att föräldrarna betalade skatt och att Anneli Zaki inte kunde köra ut henne. Sedan gjorde eleven hälsningen igen.

– Jag tog tag i henne och tryckte ut henne ur klassrummet.

Men ute i korridoren kom en annan lärare och skrek åt Anneli att släppa och kramade sedan tröstande om eleven. Det slutade hos rektorn. Elevens föräldrar kom och det blev Anneli som fick be om ursäkt.

– När jag förklarade vad som hänt fick jag höra att det var mitt ansvar att kunna hantera sådant.

Efter mötet sa rektorn till Anneli i enrum att han höll med henne.

– Men inför föräldrarna blev jag den skyldiga.

Eleven i fråga är i dag politiskt aktiv på högerkanten, något som kanske kunde ha ändrats om det funnits någon som tagit hennes attityd på allvar, menar Anneli Zaki.

Hon konstaterar att det finns en brist på gränssättning inom skolan och att resurser saknas för att ta hand om eleverna. Kuratorer arbetar deltid och remitterar till BUP, där det är halvårslång kö för att få hjälp.

– Jag tror att gärningsmannen till det fruktansvärda knivdådet i Trollhättan nyligen, hade visat var hans sympatier låg i högstadiet och gymnasiet, men det var ingen som tog tag i det. Gränsen flyttas ständigt för vilka åsikter som är okej.

Hon har arbetat på högstadiet och gymnasiet i kommunal och privat regi. Men attityderna är så hårda nu att hon har valt att inte fortsätta.

– Det är så individualiserat, så jag-fixerat. Demokratin lever där varje person arbetat för allas bästa. Nu är det "jag" som är viktigast, vilket för tankarna till anarki. Man måste anpassa sig till regler för att gruppen eller landet ska fungera.

Anneli Zaki förstår inte att skolpolitiker är förvånade över resultaten i Pisa-undersökningarna.

– Jag hade studerat fem år på universitetet för att bli lärare, jag har magisterexamen i svenska, engelska och pedagogik. Under 1990-talet älskade jag mitt jobb och ungdomarna. Sen förändrades allt fort. Det känns som en sorg i dag att jag inte kan hålla på med det.

Hon har flera kolleger som också lämnat skolvärlden.

– Det är de som inte kan "stänga av" som går sönder.

När en elev tog stryptag på henne och en biträdande rektor kom till undsättning trodde hon att stödet skulle bli stort.

– Allt han sa var att nu går vi hem och vilar upp oss. I morgon är en ny dag.

Inte var det bättre när en elev slängde en smällare på hennes fot och hon fick ett ärr på trumhinnan.

Nu har hon drivit pilotprojekt om integration för Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Arbetat på SFI och så undervisar hon ideellt i södra Marocko två till tre månader om året.

– Det är som att komma tillbaka till 1950-talet. Alla väntar i klassrummet, när jag kommer in reser de sig upp och hälsar. De är stolta över att de kan sina läxor, de är uppmärksamma hela tiden och det är sådan studiedisciplin.

Slutsatsen hon drar är att där håller de på att bygga upp landet medan hon känner att Sverige håller på att raseras.

– En fungerande skola är oerhört viktig för de yrkesmän och samhällsledare vi vill ha i framtiden. Läraryrket borde ses som samhällets viktigaste och värderas högst.

Läs Anneli Zakis insändare.

Mer läsning

Annons