Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Lästräna inte i kemiboken"

Det som är lustfyllt gör man gärna igen, medan det är lätt att undvika sådant som är jobbigt och svårt. En enkel ekvation som tyvärr inte alltid tillämpas för elever med läs- och skrivsvårigheter.

Annons
Bodil Andersson är logoped och har jobbat med läs- och skrivsvårigheter i många år, både som pedagog och utvecklare av programvaror och läromedel. Igår föreläste hon i Kulturmagasinet, om bemötande av personer med läs- och skrivsvårigheter.
Jag är lite försiktig med ordet dyslexi eftersom svårigheterna kan ha så många olika anledningar, sa Bodil Andersson i inledningen. Förutom just dyslexi kan orsakerna vara afasi till följd av en stroke, synskada, språkstörningar, bristande läsvana, AD/HD, depression eller att man inte har svenska som modersmål. Just dyslexi hänger ofta ihop med diagnosen AD/HD, som ju också innefattar koncentrationssvårigheter och krav på extrem tydlighet. Bodil tar konkreta exempel på ett felaktigt bemötande av ett sådant barn.
Det går inte att säga till ett sådant barn att "du måste skriva noggrannare", man måste vara tydlig och säga "börja skriva längst upp till vänster på papperet".
En så diffus uppmaning som att skriva noggrannare kan alltså vara helt verkningslös eftersom barnet kanske inte ens förstår innebörden av ordet tydlig.
Bodil Andersson poängterar också att dyslexi inte har något som helst samband med lägre intelligens. Däremot kan den som inte läser bra halka efter vad gäller allmänbildning, ordförråd och läsvana och därmed också förlora självkänslan, och just det är den största faran.
Det barn som har självförtroende och har accepterat sina svårigheter och hittat strategier för att klara dem klarar sig ofta bäst.
I sin föreläsning riktad till främst lärare och föräldrar betonar Bodil särskilt vikten av att låta läsandet vara och förbli lustfyllt. Lästräning ska vara ett ämne för sig, den som har svårt att läsa ska inte behöva lästräna i kemiboken. Och det är tyvärr ofta just det som händer. För den som läser långsamt och med svårighet går ofta all energi åt att ta sig igenom en text i läroboken, efteråt är det vanligt att man inte har en aning om vad som stod i texten. Därför uppmanar Bodil alla som arbetar pedagogiskt att inte vara rädda för att använda hjälpmedel. Låt barnet slippa anteckna för hand, risken finns då att han eller hon inte hinner skriva av allt på tavlan innan läraren suddar bort. Bättre då att exempelvis använda ett fick minne så att eleven kan läsa in sina anteckningar och koncentrera sig på buskapet, som kanske är historia, istället för att kämpa med skrivandet.
I Kulturmagasinet fanns också Anders Andersson från AV-Media på plats. han demonstrerade ett nytt hjälpmedel för dyslektiker som inte har så stor spridning än, men som väcker intresse hon de som arbetar med barn med särskilda behov. Det är enkelt förklarat - en kombination av datorprogramvaror som scannar av en text och omvandlar den till ljud och tal, så att eleven får höra texten istället för att kämpa sig igenom den.
Det är en utrustning som kostar kanske 10.000 kronor inklusive en laptop, säger Anders Andersson, och det är väl investerade pengar. Men vi får inte glömma att alla barn är olika och läs och skrivsvårigheterna är olika, det här kanske inte passar alla barn, men för dem som använder det och det fungerar är det en mindre revolution.
De barn som annars kanske skolkar eller inte hänger med, eller gör sig till klassens clown och fuskar på prov, kan helt plöstligt följa med i undervisningen på kamraternas villkor.
Det viktigaste är kanske inte att stava alla ord rätt, utan att tillgodogöra sig undervisningen i övriga ämnen, säger Bodil Andersson. Jag kan inte heller nog understryka vikten av lust. Låt barnet lyssna till talböcker, ge hjälpmedel som ökar självförtroendet och prioritera vad som är viktigast just nu.

Mer läsning

Annons