Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lerhummer funkar alltid

Kräftor eller surströmming?
För mig finns inget antingen eller.

Annons

En kräftskiva en eller ett par veckor in i augusti är alltid trevligt – och gott.

Och surströmmingsfesterna, som kan återkomma ända in i höstmånaden september gör mig heller nästan aldrig besviken.

Kul och trevliga tillställningar, helt enkelt.

Sedan är det ju en annan sak, att det numera äts både kräftor och "suringar" om inte året om, så i vart fall under större delen av sommaren. I alla fall i mitt umgänge ...

Det fanns en tid, då kräftor för mig var detsamma som svenska flodkräftor.

Det var tradition, det var magi, det var heliga premiärdatum. Och jag önskar verkligen att vi kunde få den tiden tillbaka.

Sedan kom signalkräftor, kräftpest – och frysta varianter från turkiet, kina eller delar av amerikanska södern.

Hm, blandad kompott och minst sagt blandade smakupplevelser. Så tidningarnas tester (som vår här intill) är väl värda att läsa.

Nåja, under ett antal år på västkusten kom jag så i kontakt med lerhummern. Havskräftan. Eller "lajrhommer", som fiskarna i Träslövsläge sade på sin säregna dialekt nere i Halland.

Och man kan väl säga så här: jag blev fast.

Fast för den salta och friska smaken, fast för formen och storleken, det matiga. För så är det ju, är man hungrig funkar det alltid med havskräftor.

Mysfaktorn är dock väl så stor vid sugandet och sörplandet av de betydligt rödare insjö- och flodvarianterna.

Dyrt?

Ja, tyvärr tillhör väl inte skaldjur det billigaste man kan inhandla.

Å, andra sidan skulle det inte bli särskilt festligt om man dukade upp dessa läckerheter varje vecka ...

Surströmmingstesterna fyller också en funkton, kan jag tycka.

Själv är jag flexibel, men gillar säkra kort och märken, och avstår gärna de där färdigrensade filéerna.

Mer läsning

Annons