Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livia föddes i hallen

/
  • Knappt två veckor gamla Livia vilar i mamma Anna Anderssons famn. Pappa Erik Eriksson fick agera barnmorska när Anna födde i hallen.

Lilla Livia hade bråttom ut. 14 minuter efter att mamma Anna Andersson vaknat med värkar föddes hon i hallen.
– Det gick extremt snabbt. Ambulanspersonalen sa att det är otroligt sällan de inte hinner fram, säger pappa Erik Eriksson som förlöste barnet.

Annons

Klockan kvart över fyra på morgonen den 18 februari vaknade höggravida Anna Andersson och kände att allt inte stod rätt till.

– Jag reste mig ur sängen och gick ut i hallen. Men jag hann inte längre än så innan jag kände att nu är det dags.

Hon väckte sin sambo Erik Eriksson. Han larmade 112 och ringde till farföräldrarna för att de skulle ta hand om de andra barnen. För parets yngste son William som bara är fyra år så var det en chockerande upplevelse.

– Han stod ute i köket och var panikslagen för att mamma skrek. Man kände ju med honom också – att han fick stå där alldeles själv, säger Erik.

– Jag hade lite panik när jag insåg att vi inte skulle hinna in till sjukhuset. Jag försökte hålla emot för att iallafall invänta ambulans men det gick inte, säger Anna.

Varken ambulans eller barnvakt hann komma till undsättning vilket innebar att pappa Erik agera barnmorska.

– Jag såg ett huvud och en axel samtidigt som jag pratade med förlossningen i telefon. Man var ju lite chockad – men samtidigt har man någon form av instinkt som tar över en sån gång.

På mattan i hallen föddes deras lilla flicka Livia strax före klockan halv fem på morgonen. Under intervjun vilar hon tryggt i pappas famn och sover med armarna runt ett litet gosedjur. Anna Andersson tycker att sambon skötte hela situationen på ett bra sätt.

– Jag gjorde väl egentligen bara det jag skulle, alltså tryckte på. Jag kan tänka mig att det är värre att stå på andra sidan och måsta ta emot allting. Han var jätteduktig och ett stort stöd för mig.

Mer läsning