Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyngfelt står stadigt när stormarna drar in

/

Högst uppe i SCA-huset på Norrmalm sitter Forest Products informationsdirektör. Frågorna han ställs inför kan handla om Ortvikens framtid, förödande vinterstormar eller logistikparken i Petersvik.
Även när stormar drar in står Björn Lyngfelt stadigt.
– Den svåraste händelsen jag jobbat med var Indalsolyckan, säger han.

Annons

De flesta Sundsvallsbor har en relation till SCA och Björn Lyngfelt ses ofta i spalterna. Han är en skogens man, klädd i oljerock och grova kängor. En Björn, som trots att skogsfrågorna ständigt står på agendan främst drar till skogs på fritiden.

En het fråga som har stötts och blötts senaste åren är den planerade logistikparken i Petersvik. Sågverkspatroners och andra välbeställda Sundsvallsbors gamla sommarbostäder med snickarglädje, punschverandor och kallbadhus ställs mot industriell utveckling och nya arbetstillfällen.

– För mig är inte det någon svår fråga att hantera. Det här är ju ett projekt för hela regionen och det är Sundsvalls kommun som i demokratisk ordning ska hantera plan- och fastighetsfrågor. Enskildas intressen ska balanseras mot det allmänna och här har allt som går att överklaga överklagats. Ändå har man kommit fram till att det allmänna överväger.

Såväl Tunadalshamnen som Ortviken fanns före sommarhusen.

– Husen byggdes i ett industriområde.

När argumenten mot logistikparken bygger på spekulationer om Ortvikens framtid kan Björn Lyngfelt känna viss irritation.

– Det känns vårdslöst mot de 700 personer som arbetar i fabriken när det framförs påståenden om att fabriken ska läggas ner om några år. Alla vet att tidningspapperets framtid i viss mån är begränsad men under de 150 år som Ortviken funnits har det bytts produktionsinriktning fem gånger och vi jobbar för att det ska ske igen. Vi arbetar med en råvara som är förnybar och vi har 30 procent mer skog nu, jämfört med på mitten av 1980-talet. Skogen är dessutom en resurs som kommer bli allt viktigare i takt med befolkningstillväxten så framtidsförutsättningarna är goda, menar Lyngfelt.

Frågor som rör SCA engagerar.

– Min känsla är att företaget inte bara ses som en vinstmaximerare utan även som en slags samhällsbärare. En gång ringde en kvinna och tyckte att vi skulle placera ut parksoffor runt Sticksjön. Jag sa att det nog var en fråga för kommunen men då sa hon att hon redan hade pratat med någon där som hade hänvisat henne till mig, säger han.

Plötsligt ringer telefonen. En man som söker sponsorer till en ideell organisation vill undersöka möjligheterna och Björn ber honom skicka mer information via mejl.

– Vi sponsrar 150 föreningar bara i det här området. Det handlar om allt från idrottsföreningars ungdomsverksamhet till Kris och Pridefestivalen.

För en informationsdirektör är fritid inte alltid detsamma som fri tid. Telefonen kan ringa när som helst på dygnet.

– Men under vissa perioder är den förstås ganska tyst. Värsta händelsen jag har jobbat med hittills var kollisionen mellan en timmerbil och en skolbuss i Indal när flera barn och busschauffören dog. Jag besökte skolan flera gånger efteråt och det berörde mig starkt, säger han.

Björn Lyngfelt tycker att företagskulturen inom SCA har blivit mer öppen och tillåtande genom åren. Dessutom har industriarbetarens status höjts radikalt i takt med teknikutvecklingen.

– De monotona och minst utvecklande jobben är borta. Jämfört med i många andra länder har vi också en extremt platt organisation.

De gamla patriarkala strukturerna är enligt honom på väg att försvinna. I dag leds Ortviken, Tunadal och Östrand av kvinnor.

Björn Lyngfelt beskriver sig själv som naturvetaren som började läsa till journalist direkt efter gymnasiet och som efter några år med jobb på tidningar och inom radio ville tillbaka till något naturvetenskapligt.

I början av 1980-talet påbörjades jägmästarstudierna och när de var avklarade kom erbjudandet från SCA.

– Jag packade ner stövare och möblemang och flyttade till Sundsvall för att bli informationschef på SCA Skog.

När Forest Products bildades fick han rollen om informationsdirektör. I dag har verksamheten med de samlade skogsindustriprodukterna omkring 4 000 anställda.

Under de gångna åren har Björn Lyngfelt rotat sig i den norrländska myllan. Sönerna är tre till antalet och två av dem bor i Stockholm. Den tredje bor kvar i Sundsvall. Till sommaren finns en fjällvandring med de båda barnbarnen inplanerad.

– När jag kom till SCA var tanken att jag i första hand skulle jobba här i tre år. I dag är jag guldklockeinnehavare och har blivit väldigt förtjust i stan. Ibland har man velat locka mig härifrån men jag brukar säga att: "Om ni kan hjälpa mig med en jämförbar bostad med fem minuters promenad till jobbet, stan och skidspåret ska jag fundera på saken".

Det är i skogen den tidigare scouten, fjällvandraren, skidåkaren och jägaren hämtar kraft. Och nej, han har aldrig jagat i Henvålen, som utmålats som ett jaktparadis för tidigare SCA-toppar och deras affärskontakter.

– Främst är det Södra Berget som är min lekhage, säger Björn Lyngfelt.

Mer läsning