Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mamma mitt i missbrukskaoset

/
  • En kamp mot tiden. Och drogerna. Malin Ahlenius kämpar för att hennes 19-åriga dotter ska få komma in på avgiftning.
  • Orolig höst. Malin Ahlenius lever i ständig oro över dottern Mathilda.
  • Telefonens signaler ter sig ibland både skrämmande och hotfulla.

Malins dotter Mathilda väntar på avgiftning. Ett planerat möte med socialtjänsten ställdes in, men i tisdags blev det av.
– Beslutet om inläggning togs och de ska höra av sig när det finns plats. Jag vet inte om hon överlever en vecka till, säger Malin Ahlenius.

Annons

När det inplanerade mötet ställdes in fick 19-åringen beskedet att socialsekreterarna är överösta av jobb. Samtidigt håller stora delar av organisationen på att flytta.

Under november har Mathildas missbruk resulterat i två ambulansfärder på mindre än en vecka. Då var hon väldigt svag, hon kunde inte gå, hade dubbelseende, hallucinationer och panikångest. Vid ena tillfället blev hon inlagd. Samtidigt som hon bad om hjälp för att bli drogfri kröp hon till garderoben för att söka efter tabletter i sina kläder.

Malin säger att hon och dottern alltid har blivit bra bemötta av socialtjänsten, men att deras samarbete med psykiatrin inte fungerar.

– Allt tar för lång tid. Det är så mycket administration.

Efter att ha varit på behandling upplevde Mathilda en fin sommar men under hösten har hon börjat ta droger igen och nu har det eskalerat.

– I dag har jag tvingats avvisa henne från att bo hos mig. Hon har packat väskan men vet inte var hon ska ta vägen, säger Malin.

Det var för ett och ett halvt år sedan som missbruket uppdagades.

– Det fanns inte i min tanke att det skulle bli så. Ändå har hon alltid varit ett känsligt barn och i perioder har hon mått dåligt. När hon var 17 var det riktigt illa och då skulle det göras en utredning, men hon ville inte medverka.

Malin berättar att Mathilda har provat det mesta när det gäller fritidssysselsättningar.

– Men allt har glidit henne ur händerna och nu har det gått så fort. Hon är 19 och injicerar.

Tidigare hade Malin en ganska krass syn när det gällde missbrukare och missbruksvård.

– Jag tänkte att det var väl bara att ta sig i kragen. När det hände i vår egen familj kunde jag från början känna skuld men det gör jag inte längre. Visst finns det sådant jag hade kunnat göra annorlunda men jag har handlat efter mina förutsättningar. Det finns ingen socialt arv när det gäller alkohol eller droger i vår familj och vi är en stor släkt och har ett stort socialt nätverk, men tydligen finns det inga garantier.

Malin beskriver det som att hon är i chock och att det har varit så sedan missbruket uppdagades.

Nu kämpar både hon och Mathilda mot tiden och de hoppas att rätt hjälp ska leda till en frisk och drogfri tillvaro.

– Mathilda säger att hon inte vill dö men att hon tar droger för att slippa tänka. Vad ska man som förälder göra när döden knackar på? Jag vill att hon ska komma in på ett behandlingshem och få psykiatrisk hjälp. Det måste till en intensiv behandlingsstrategi och det inser hon själv nu. När de är i den här situationen och öppnar upp skalet måste man hugga dem genast, säger Malin Ahlenius.

Mer läsning

Annons