Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mammabrottning och renkött är livet för delad krönikör – möt Lina Norberg Juuso

/

Lina Norberg Juuso är journalisten och krönikören som alltid vill mer.
Nu fylls livet av studier i statsvetenskap, mammabrottning och en ständigt pågående diskussion om feminism och rättvisa.

Annons

När längtan efter renkött blev för stor för Lina Norberg Juuso lät hon skicka ner en död ren, med bussgods från Kiruna. Men den försvann i Luleå, på väg ner till det nyinköpta radhuset i Härnösand och paniken var nära. Fryslådan hittades dock snabbt och Lina kunde åter laga sina favoriträtter.

– Att laga mat på riktigt, från grunden, är viktigt för mig. När vi flyttade ner till Härnösand var jag orolig för att inte få tillgång till renkött, att salta, röka och tillaga renkött som tidigare. Vi äter mycket ren, men har också börjat göra mer vegetariskt. Barnen gillar det inte men jag försöker, det känns viktigt.

Vi har bestämt träff vid Mittuniversitetet i Sundsvall där Lina numera tillbringar delar av veckan för studier i statsvetenskap. Under femton år jobbade hon som journalist på NSD i Kiruna, dit hon flyttade som 15-åring.

– Jag växte uppe i en liten by utanför Karesuando men alla ungdomar måste flytta för att gå i gymnasiet. Jag har inte gått någon journalistutbildning men frilansade en del efter gymnasiet. En person som betytt mycket för att jag skulle få en anställning var journalisten Kjell Törmä i Kiruna, han lärde mig journalistikens grunder. Jag fick ett tvådagars vikariat på Norrländska Socialdemokraten, ett kort inhopp som blev förlängt och som till sist blev ett fast jobb under många år.

Men hur hamnade du här nere i Västernorrland?

– Jag har nog alltid haft lite akademikerkomplex, så nu försöker jag ta tag i det genom att plugga något ordentligt. Det känns jätteroligt att få möjlighet att satsa på mig själv en tid. Jag älskar det! Många journalister har en lång utbildning och det är något jag också jag vill ha. Jag har läst litteraturvetskap tidigare men är intresserad och nyfiken av mycket så statsvetenskap passar mig. Att det sedan blev Härnösand som vi flyttade till beror på min mans kopplingar dit.

Att Lina studerar innebär inte att hon helt släppt journalistiken utan hennes kröniketexter publiceras regelbundet i flera olika tidningar i Norrland. Linas texter återfinns bland annat i NSD och i det samiska ungdomsmagasinet Nuorat och härom veckan slog Linas krönika "Jag längtar bakåt – jag är så trött!" alla tiders klick- och delningsrekord i Allehandas och Sundsvalls Tidnings digitala kanaler. Med nästan 90 000 delningar toppar Lina listan.

Hur går man vidare efter den succén?

– Jag tänker så här, hur fan ska jag kunna toppa detta? Jag försöker verkligen vara glad, nöjd och tacksam men jag vill ändå vidare, göra något ännu bättre, även om det kanske är omöjligt. Men jag vill verkligen försöka, vill alltid bli bättre. Det är både en styrka och kanske en svaghet att ha det drivet. Att inte vara helt nöjd utan alltid försöka göra mitt bästa.

Vad har du fått för reaktioner på krönikan?

– Det har kommit mycket e-post och meddelanden efter publiceringen. Det mesta har varit positivt och jättekul. Både från män och kvinnor.

Var hittar du ämnen att skriva om?

– Jag älskar att följa med i nyheterna, konsumerar mycket olika media och universitetsvärlden är också en bra plats för input. Samtal med vänner och min familj är jätteviktiga för nya tankar.

Men det är inte bara skrivande och studier som fyller Linas dagar och kvällar. Hela familjen tränar regelbundet och är framför allt aktiva i Härnösands brottningsklubb.

– Jag är en föreningsmänniska. Eller rättare sagt: hela familjen har blivit en föreningsfamilj, så när vi flyttade till Härnösand bestämde vi att vi skulle engagera oss i en klubb. Nu sitter jag i styrelsen i HBK, hjälper till när jag kan och det behövs och tränar själv mamma-brottning varje vecka. Det är som vanlig brottningsträning med mycket teknikövningar, men utan att vi tar grepp på varandra. Och så är det bara för mammor. Det är nyttigt och jätteskoj.

Linas samhällsengagemang är tydligt och hon tvekar inte om de viktigaste samhällsfrågorna i dag.

– Klimatfrågorna är de absolut viktigaste för vår överlevnad, det är helt övergripande. Men integrationsfrågan är akut, hur ska vi lyckas att bli ett samhälle? Att våga erkänna att vi är rädda, men ändå inte låta rädslan ta över och i stället försöka vända rädslan till medmänsklighet och solidaritet? Jag funderar jättemycket på det och hur man kan påverka till förändring.

Mer läsning

Annons