Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirakelflickan fyller tonåring

/
  • Liv Jerkersdotter föddes i 22:a veckan. Hon vägde 564 gram och världen höll andan.
  • Textilslöjd är ett av Liv Jerkersdotters favoritämnen. Här handvirkar Liv medan klasskamraten Amanda Ryberg dekorerar sin köttbulle.
  • Nu fyller mirakelflickan 13 år. Liv och pappa Jerker Sjödin tittar på bilder från hennes första tid i livet.
  • Lika liten som välkommen och Liv Jerkersdotter visade sig ha en livskraft av sällan skådat slag.
  • Med desinficerade händer kunde mamma Helene och pappa Jerker ibland röra vid sin lilla svalunge, som Helene kallade henne.
  • Läkarna kunde inte ge Liv Jerkersdotters föräldrar några garantier men Liv kämpade på i sin skyddade tillvaro och med mamma och pappa vid sin sida.
  • Tonårstid. I dag går Liv Jerkersdotter i femman på Höglundaskolan. Hon är en kreativ tjej med stort intresse för slöjd, konst och djur. Den 19:e maj fyller hon 13 år.
  • Amanda Ryberg och Liv Jerkersdotter diskuterar nästa slöjdprojekt på Höglundaskolan.
  • Jerker Sjödin försöker beskriva hur liten lillan var när hon kom till jorden. Det är inte helt enkelt.
  • Avtrycket av Liv Jerkersdotters fot och hand finns väl bevarat. Nu fyller flickan som slog läkarna med häpnad 13 år.

Hon har överraskat alla, även den svenska läkarexpertisen.
Liv Jerkersdotter föddes i 22:a veckan, hon var 27 centimeter lång och vägde 564 gram. Hade hon inte fötts i Uppsala hade hon betraktats som ett missfall.
Nu blir den bestämda Sundsvallstjejen med det blonda hårsvallet tonåring.

Annons

Klasskamraterna på Höglundaskolan beskriver henne som rolig, snäll och påhittig. Till det kan läggas kreativ och konstnärlig. Ida Liv Jerkersdotter är också en sann djurvän och ett flertal hundägare på Södermalm har de senaste åren fått avlastning genom hennes försorg. Hon rastar gärna både stora och små fyrbenta vänner.

Liv har själv haft hamstrar och en kanin. Numera väcks hon av katten Missis om morgnarna. De är båda lika morgonpigga.

– Mest gillar jag hundar och nu tjatar jag på morfar. Han säger "kanske", säger Liv som vägrar ge upp hoppet om en egen hund.

Möjligen var det envisheten som gjorde att den nästan smärtsamt lilla hudlösa flickan överlevde den där första sommaren. Redan de första skälvande minuterna såg läkarna tecken på hennes livsgnista.

– För oss var det ingen tvekan. Jag minns att jag tänkte att hur multihandikappat det här barnet än skulle bli, skulle jag älska det varje dag, livet ut, säger Livs pappa Jerker Sjödin.

Men något multihandikapp är det inte tal om. Liv är en aktiv tjej. Hon simmar och går på Friskis och svettis, cyklar och åker kickbike. Den här eftermiddagen åker virknålen och garnerna fram.

– Jag gillar att virka, säger hon och håller upp några av sina alster.

Det var den 19 maj 2002 som lillan kom till jorden. När värkarbetet hade startat och förlossningen inte gick att hejda råkade mamma Helene och pappa Jerker befinna sig i närheten av Uppsala. Läkarna på universitetssjukhuset meddelade att hon låg precis på gränsen för vad man kunde klara, men de ville försöka trots att en förlossning i vecka 22 betraktades som ett missfall på de flesta sjukhus och trots att aborter är tillåtna till och med vecka 22 om särskilda skäl föreligger.

– Hugo Lagercrantz och hans team har senare sagt att Liv har tvingat dem att tänka om när det gäller en del gränssättningar, berättar Helene Romby.

De första månaderna pendlade Helene och Jerker mellan hopp och förtvivlan. Ingen kunde ge besked om deras förstfödda skulle överleva. Liv var uppenbarligen redo för världen, men var världen redo för Liv? Fanns det tillräckligt mycket förfinad kunskap och teknik?

Efter någon vecka tyckte en läkare att Helene och Jerker skulle börja förbereda sig för ett nöddop. Under en period trodde man att Liv skulle bli blind och ingen kunde ge några säkra svar på om syresättningen var tillräcklig och infektionerna kunde hållas på avstånd.

– I början radade problemen upp sig. Liv drabbades bland annat av lungödem, sprickor i tarmarna och flera infektioner. Ett tag fick hon fem olika sorters antibiotika samtidigt, berättar Helene.

Infektionerna gjorde att ductus-kärlet i hjärtat öppnades och läkarna tvingades till operation för att stänga det.

– Liv fick mycket morfin och såg ut att ha väldigt ont men efter operationen blev hon påtagligt bättre, berättar Helene och Jerker.

Med ett desinficerat finger kunde de ibland röra vid sin lilla svalunge, som Helene kallade henne. Efter fem veckor fick Liv för första gången ligga på Helenes bröst.

– Dagen efter var det min tur. Då vägde hon 800 gram, berättar Jerker.

Helene pumpade ur sin bröstmjölk, den togs tillvara och Liv matades med hjälp av en pipett. Första albumet, med bilder, brev och viktkurvor andas lika mycket vånda och sårbarhet, som lycka och längtan efter en mer stabil tillvaro.

Och tiden gick där inne på prematuravdelningen, minut för minut, timme för timme, dag för dag.

Efter några månader kunde Helene börja amma sin dotter på riktigt.

– När födseln egentligen skulle ha ägt rum fick vi åka hem. Det var både positivt och laddat. Vi var väldigt nervösa, berättar Jerker.

Livs farfar Nicke Sjödin gjorde sig känd över hela landet för sina väl valda ord och på Livs ettårsdag skickade han och farmor Hervor en hälsning till sitt barnbarn. Nicke skriver i brevet att människor ofta minns exakt vad de gjorde vid tiden för stora händelser, som månlandningen och morden på John F Kennedy och Olof Palme. Så var det varken för Nicke eller Hervor men vad de gjorde när de fick beskedet om Livs födsel, halvvägs in i graviditeten, minns de med glasklar skärpa. "Nu fyller du ett år och du har visat att du är den starka, modiga, duktiga, underbara lilla flicka som vi sänt upp åtskilliga böner om, hoppats på och hållit tummar för. Varje hekto som du ökat i vikt har varit en ny guldtacka som vi lagt till vårt förråd av övriga sådana som vi samlat ihop tack vara barn, barnbarn och en del annat", skriver krönikören, författaren och den stolta farfadern.

Tolv vårar senare har farfar Nicke lämnat den här jorderunden och både Liv, hennes bror Fred och den övriga familjen saknar honom.

– Han var snäll, säger Liv.

– Ja, snäll och rolig som du, säger Jerker.

Flickan som är värd sin vikt i guld är snart 160 centimeter i strumplästen och hon är på god väg att växa om sin mormor. En daglig injektion med tillväxthormon har de senaste åren gett lite hjälp på traven.

Att födas fyra månader för tidigt har sina sidor, vilket Liv har blivit varse. Hon fick gå ett extra år på förskolan och får kämpa hårdare än de flesta med skolarbetet. Just nu utgör engelskan den största utmaningen.

– Matte och slöjd är roligast, säger hon.

Från fönstret ser Liv Jerkersdotter ut över takåsarna på Södermalm. Rummet går i lila och turkos och ovanför sängen tornar Eiffeltornet upp sig i form av en fondtapet. Liv gillar att resa och Parisvistelsen är ett fint minne. Film är ett annat intresse, liksom läsning och då är japansk manga och Dragonball en favorit.

– Jag gillar att teckna och måla också och går på kulturskolan en gång i veckan, säger mirakelflickan som lyckades pricka in sin ankomst just när världen var redo.

Mer läsning