Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missing Peoples eldsjäl i Sundsvall

/
  • Hon bor i hus i Njurunda. Har man, två barn och är busschaufför. Fritiden ägnar hon till stor del åt ideellt arbete i Missing People.
  • Laila Åslund från Njurunda är busschaufför och frivillig i Missing People.

Laila Åslund, administrativ chef i Missing People i Västernorrland brinner för att hjälpa människor som förlorat sina anhöriga.
Hon missar nästan aldrig ett eftersök och hon har varit med om både lyckliga och sorgliga slut på eftersöken.
Hon önskar att fler människor skulle engagera sig ideellt så att världen slutar vara så kall.

Annons

Hon är både en typisk småbarnsförälder, med ett pressat tidsschema. Och en ovanligt engagerad busschaufför från Njurunda.

Den dagen Dagbladet möter Laila Åhslund har hon bråttom.

Det vanliga jobbet som busschaufför ska gå i hop med det ideella arbetet i Missing People.

Vi möter henne på Södra berget i Sundsvall där hon precis avslutat ett möte med regionchefen för Missing People.

Varför valde du att gå med just i Missing People?

– Det är en stor och viktig organisation.

Jag hörde att de behövde folk här i Västernorrland och jag kände att det här var ett sätt att få engagera sig och göra något som gör skillnad.

Är det viktigt för dig, att få göra skillnad?

– Ja det är det verkligen. Världen har blivit så kall och hård tycker jag och därför är det är viktigt att det finns fler människor som hjälper de människor som har det svårt.

Jag kände att i den här organisationen kan jag verkligen mer direkt göra en skillnad för människor.

Vad är det du gör under eftersöken?

– Jag sitter främst med de anhöriga och stöttar dem.

De ska ju inte vara med ute och söka, men de behöver ett stöd under den jobbiga tiden.

De ska inte behöva vara ensam och bryta i hop heller om det visar sig att vi hittar deras anhörige avliden.

Hur mycket tid lägger du på det här?

– Det är mitt fritidsintresse, det är en fantastisk gemenskap i Missing People!

Det är som en stor familj och jag har varit med på alla sök utom ett sedan jag började. Sedan i oktober har det blivit åtta eftersök i vårt område. Jag har bara missat ett sök, av familjeskäl.

Vad är det värsta du har varit med om?

– Det var när vi hade ett sök där vi hittade två personer och båda var avlidna.

Det var riktigt tungt och jag satt med de anhöriga då. Men oavsett hur det går så är det viktigt att försvunna personer hittas så att de anhöriga får ett avslut, så att de slipper leva i ovisshet och kan påbörja sin sorgeprocess.

Vilket är det bästa minnet från söken?

– Det var när vi hittade en man som varit borta arton timmar.

Han satt fast och var nedkyld, men han var vid liv. Det var en fantastisk känsla!

Det måste vara många tuffa stunder för er också, hur hanterar du att vara med om att hitta en avliden?

– Vi har ju varandra i organisationen, det är ett oerhört stöd.

När det har varit ett tufft sök så kan vi sitta tillsammans och ventilera och prata ut om det som hänt.

Vad gör du en typisk lördagskväll?

– Endera är jag ute med Missing People gänget, om det är ett sök. Eller så är jag hemma med familjen. Kanske tittar på en film med mina barn.

Vad är din största skräck?

– Det är att förlora någon i min familj, det är jag verkligen rädd för.

Om man tittar i det stora, i världen så är det alla terrordåd. De skrämmer mig och jag hoppas att vi blir förskonade här.

Vilken är din största förebild?

– Min mamma, definitivt hon. För hon gör verkligen allt för alla, alltid. Hon ställer upp för hela familjen och bara finns där.

Vad skulle du vilja förändra i Sundsvall?

– Jag skulle vilja att stenstan blev levande igen.

Det är en så fin stad men stadskärnan dör ut nu, snabbt. Det borde finnas fler butiker inne i stan så att den känns mer levande.

Beskriv dig själv med tre ord

– Oj det är svårt... Yrväder, glad.... och jag är nog omtänksam.

För människor som sitter där ute och har funderat länge på att engagera sig i något, vad säger du till dem?

– Bara ta tag i det och gör det. Jag har inte heller engagerat mig ideellt innan jag hittade Missing People.

Men det är verkligen värt det för man får så mycket tillbaka.

Om de vill kan de anmäla sig till vårt skallgångsregister, eller så kan de gå med i en annan organisation de känner för.

Bara fler engagerar sig.

Du sitter i många timmar med anhöriga, får man en speciell kontakt?

– Ja det får man verkligen. Vissa anhöriga har jag hållit kontakten med även långt efter att söket är klart och har fortfarande kontakt med. Det är ju en intensiv upplevelse vi har delat.

Både sorgliga och glada stunder. Det är oundvikligt att det blir så.

Nämn något om dig själv som inte andra vet?

– Ha ha... jaa... det ska vara att jag dansar i köket då.

På natten när familjen sover!

Vad dansar du till då?

– Allt! Jag gillar all möjlig musik.

Mer läsning