Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modern, dottern och den heliga vreden

/

Annons

Det finns tillfällen när man förvandlas. När vreden tar över och invaderar kroppen. Det kan jämföras med att föda barn. Man styr helt enkelt inte över sig själv längre – det ska bara ut. Sist jag drabbades av detta var för några år sedan när jag och min dotter skulle åka på en minisemester till Gotska Sandön. För att inte missa den enda båten dit så var vi tvungna att åka med första morgontåget från Bålsta till Nynäshamn, det hade jag noga tagit reda på. Och dubbelkollat. Jag ville trippelchecka också, med spärrvakten vid pendeln, men han viftade stressat bort mig med onda ögat och ett irriterat ja, ja, ja. Jag fick nöja mig med det, och vi satte oss att vänta på tåget. Och väntade. Och väntade.

När avgångstiden var passerad utan att något tåg hade kommit steg paniken i mig. Risken att vi inte skulle hinna med båten var överhängande. Jag rusade iväg till spärrvakten för att förhöra mig om trafikläget och fick nu ett helt annat svar än tidigare. Nej, något tåg skulle det inte komma än på länge, för just idag hade man lagt om tågtrafiken. Det var då det brast. Min fromma fasad krackelerade och ut störtade en skräckinjagande varelse. Förvandlingen från öm moder till eldsprutande drake kom som en total överraskning. Även för mig själv.

Men hur det än var, och vad man än tycker om okontrollerad ilska, så nog kan den ha sina poänger. Den här gången räddade den vår efterlängtade semester, för när spärrvakten drabbades av min rasande hetta fick han minsann eld i baken. Det slutade med att en stor dragspelsbuss kallades in enkom för mig och min dotter. Den tog oss till Nynäshamn i sådan hast att det skrek om däcken i kurvorna. Och jo, vi hann precis med båten och fick en alldeles underbar vistelse på Gotska Sandön.

Jag tror att det finns en vrede som är helig, till skillnad från den destruktiva. Även om jag just då inte kände mig särskilt helig, så är jag övertygad om att både jag och spärrvakten lärde oss ett och annat den där morgonen. Inte minst kom jag till insikt om att jag använder mig av min ilskas kraft alldeles för lite. För tänk vad vi kunde åstadkomma om vi hade tillgång till denna heliga vrede lite oftare. Just idag skulle jag till exempel vilja att vi sprutade lite eld på konsumtionshysterin i allmänhet och, eftersom det är den tiden på året, på julhandeln i synnerhet. Vi överlever inte mer konsumtion. För varje nyproducerad vara vi köper skjuter vi ännu ett hål i skrovet på vår sjunkande Moder Jord. Vid det här laget vet vi ju att det inte går några fler tåg, så varför fortsätter vi agera som nonchalanta spärrvakter och låtsas som att det gör det? Kanske krävs någon form av helig vrede för att väcka oss. För det börjar osa bränt nu.

Mer läsning

Annons