Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möss, människor och en och annan zombie

/
  • Det finns en liten gynnare som heter toxiplasma gondii som skulle kunna kallas för kattens bästa vän. Denna så kallade zombieparasit är nämligen känd för att hjärntvätta möss så att de blir fullkomligt dödsföraktande.

Annons

Att prata inför folk står högst upp på listan över vad människor är rädda för, sägs det. På andra plats kommer döden. Enligt min mening är det en fullt logisk ordningsföljd, för att stå i centrum är verkligen inte min grej. Så döm om min förvåning när jag för ett par månader sedan hörde mig själv tacka ja till att prata inför hundra människor. Hundra! Som att det vore den naturligaste sak i världen. Efteråt har jag undrat vad i hela friden det var som flög i mig. Nu tror jag kanske att jag är svaret på spåren.

 Det finns en liten gynnare som heter toxiplasma gondii som, förutom att det är en av de vanligaste parasiterna hos människan, skulle kunna kallas för kattens bästa vän. Denna så kallade zombieparasit är nämligen känd för att hjärntvätta möss så att de blir fullkomligt dödsföraktande. Tvärtemot sin natur och självbevarelsedrift så söker de hemsökta mössen upp sina ärkefiender – katterna – istället för att fly dem. Zombieparasiten tar helt enkelt kommandot över deras hjärnor och styr dem rakt i fällan. Varför? Jo för att det är parasitens chans att föröka sig, vilket de enbart kan göra inuti katter. Och så går det som det går för den stackars musen.

 Att osköljda grönsaker, dåligt genomstekt kött och dammande kattlådor innebär en smittorisk även för människan har varit känt länge, men att människans hjärna, precis som musens, kan påverkas av parasiten är däremot en ganska ny upptäckt. För liksom musen så förlorar en smittad människa totalt sin känsla för fara, har det nu visat sig.

 Det här väcker ju onekligen en hel del funderingar. Inte minst med tanke på att så många som var tredje eller varannan människa sägs bära på toxiplasma gondii. För vilka är egentligen modiga på riktigt och vilka är i zombieparasitens våld? Tänk om hela grejen med att vara en man eller en mus egentligen bara är en fråga om att vara infekterad eller inte?

 Jag kommer att tänka lite på Lars Vilks. Oavsett om man tycker att han bara är en provokatör i behov av uppmärksamhet eller om man faktiskt erkänner honom som konstnär och förkämpe för yttrandefriheten, så måste man i alla fall ge honom cred för en sak – han verkar vara totalt orädd. Hur skulle han annars mäkta med att, med ett ständigt överhängande dödshot, fortsätta med sitt värv, år ut och år in.

 Huruvida Lars Vilks är värddjur för zombieparasiten eller inte, kan jag förstås inte uttala mig om, och även om jag inte har några planer på en karriär som provokatör, så tänker jag att det kanske inte vore helt fel att få sig en släng av sleven. Inte minst nu, när jag känner att den eventuella bris av toxiplasma gondii som drog genom mig när jag tackade ja till att prata inför hundra, helt verkar ha mojnat.

 Än är dock inte hoppet ute. Jag har ju två katter. Och en kattlåda som behöver mockas.

 

Mer läsning

Annons