Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När listerna sitter på plats är jag långt härifrån

/

Annons

Ibland suger det i magen av längtan när jag ser ett vackert hus eller ett trevligt område. Med bultande hjärta börjar jag leta efter prisstatistik på Hemnet och fantiserar om hur jag kommer att vakna upp varje morgon och avläsa vad krusningarna på havet säger om vädret. Eller hur jag med raska steg ger mig ut för att köpa pinfärska croissanter till morgonkaffet som intas med utsikt över takåsarna.

Mina bostadsdrömmar är spretigare än taggarna på ett piggsvin och överdådigare än Björn Ranelids språk. Men samtidigt är jag vansinnigt hemmakär och funderar på hur i hela friden jag ska våga hoppa ut ur tryggheten i bostadsrätten.

Jag köpte min lägenhet för drygt ett år sedan. Renoverade i princip allt – men har inte fått upp listerna än. De ligger i en trave bakom soffan och hånskrattar åt mig för att jag bara inte kan komma mig för att göra klart det jag påbörjat.

Men någonstans i mig tar det emot att göra det. Det känns så slutgiltigt, och jag tycker inte om att se något element i mitt liv som helt färdigt. Den ständiga rörelsen inne i mig läcker ut i det yttre genom att jag alltid har tusen pysselprojekt och en hög med halvlästa böcker liggande. Precis som listerna ligger på hög.

En minimalistiskt lagd vän till mig undrar ofta hur jag kan ha saker framme, varför jag inte plockar undan dem eller bara blir klar. Det är tur att vi tycker om varandra så mycket att det överskuggar diametralt olika värderingar. Och tur att vi inte bor tillsammans.

Till honom, och till alla andra som rynkar på näsan åt min bohemiska brist på disciplin, vill jag säga detta: När listerna sitter på plats är jag långt härifrån. Då har jag beslutat mig för att stänga igen nuet och öppna upp en ny ständigt pågående framtid på en annan plats. Frågan är inte om, utan när det sker.

Just nu:

Pågår en ständig kamp för att hålla lägenheten någorlunda fri från hundhår. Först nu börjar vinterpälsen ramla av.

Frossar jag i säsongens sista jordgubbar innan det är för sent.

Mer läsning

Annons