Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nivåmärkning i Ljungan

Rune Eriksson från Västbo har hittat gamla vattennivåmärkning i Ljungan. Platsen ligger i jämnhöjd med byn Västbo.

Annons
De naturliga förutsättningarna för flottning var mycket gynnsamma i älvarna i Norrland.
Ljungans vattenföring är hög under vårfloden och fallhöjderna måttliga.
Vid Västbo fanns två bommar utlagda i Ljungan. De fugerade som avskiljare, en bom stoppade timret som sparades i ett magasin. Den andra, huvudfåran släpptes stockarna ned till skiljet i Kvissleby.
Märkningen av vattennivåerna var mycket viktiga för flottningen. Vid låg vattennivå skickades inte timret in magasinet, risk för bröt, timret stockningade sig, utan forslades via huvudfåran ned till skiljet vid Kvissleby, säger Rune Eriksson.
Lossningen av bröt var farligt och orsakade svåra olyckor. Vid skiljet vid Kvissleby samlades virket för sortering och hamnade hos rätt ägare.
En bit in i skogen efter älvkanten ligger de gamla bommarna kvar. De sattes ihop tre och tre så flottarna kunde gå på dem.
Dykdalb är förtöjningsanordning som höll fast bommarna på rätt ställe. De består av flera upptill sammanbundna och i bottnen neddrivna pålar. Numera utförs dykdalber oftast i betong.
Ljungan hade dessutom ofta lämpliga strömfåror utan flacka stränder över vilka virket kan sprida sig. Älvmynningen vid Kvissleby var skyddad och lämpade för skiljeställen och virkesmagasin, säger Rune Eriksson.

Mer läsning

Annons