Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Osäkert ta sig fram i Sundsvall utan att se

/
  • Det känns osäkert att gå längs Bergsgatan när jag inte riktigt vet var på trottoaren jag befinner mig, det låter som om bilarna är väldigt nära.
  • Jag måste ha gått fel. Det ska inte finnas några motorvärmare här, fast jag är ganska säker på att det är trafiken från Bergsgatan som hörs rakt framåt.
  • Jan Åsberg har stor erfarenhet av att ta sig fram utan att se, men han känner sig också osäker när han hamnar i okända miljöer eller tappar koncentrationen.

Med svart bindel för ögonen och vit käpp i högsta hugg ska jag ge mig ut i verkligheten, på egen hand. Jan Åsberg har gett mig i uppdrag att gå ut från Allégården, över Skolhusallén, Bergsgatan och Thulegatan, tillbaka in i igen. Utan att se något.

Annons
Som tur är har jag hyfsad koll på just de här omgivningarna, trodde jag.
Bara att hitta dörren ut blir marigt. Väggarna är fönster och det mesta känns likadant, till slut lyckas jag.
Mot Bergsgatan.
Men var tar trottoaren slut... och hur långt är det till övergångsstället?
De tickande stolparna är bra vägledning. Efter en stunds trevande hittar jag knappen och kan trycka. Lite obehagligt är det att promenera rakt ut i gatan utan att veta om bilarna verkligen stannat. Ännu värre över Bergsgatan, mer trafik och svårare att höra tickandet. Ett tag tror jag att jag tagit fel på stolpe och gått snett över vägen.
Jag svänger käppen höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster för att försäkra mig om att inga stora hinder finns i vägen. Sen är det bara att hoppas på att inga tjocka grenar hänger ner och att skyltarna sitter över min huvudhöjd.
Växtlighet här och där, utfarter, stolpar, upphöjningar, kanter. Det finns mycket som ställer till det och skapar osäkerhet på vägen.
Framme vid Thulegatan blåser det kraftigt. Hör inte var den tickande stolpen är utan letar och letar. En långtradare sveper förbi alldeles för nära. Får veta att jag har käppen i vägbanan.
Hittar äntligen och kommer över gatan. Puh, bara resten kvar.
Här finns ingen trottoarkant och jag vet att det kör bilar. Det är svårt att hålla riktningen, jag tar mig igenom en grind. Försöker lokalisera mig genom att lyssna på trafiken. Det går inge vidare. Jag får hjälp. Har visst gått i en cirkel och är på väg tillbaka, ungefär 30 meter åt fel håll. Bara att vända. Sen går det riktigt bra och jag hittar tillbaka.
När ögonbindeln är avtagen ser jag att en misstänkt motorvärmare är en stolpe med portkod. Får veta att jag gått på insidan av häcken som sträcker sig längs norra sidan av Bergsgatan men däremot var klockren när det gällde att svänga in från trottoaren mot Allégården igen. Handleden är trött. Den lilla promenaden har tagit omkring 45 minuter.

Mer läsning

Annons