Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pigga pensionärer på promenad bland palmer och pomeranser

/

Annons

Svarte Rudolf, ni vet han i visan, dansade på Malagas vinstänkta redd. I drömmen tror jag nog det var, men jag var nyligen där i närheten på riktigt. Någon Rudolf såg jag inte till, däremot många priviligierade vita som häckade i sina eleganta våningshotell eller joggade längs strandpromenaden utmed Medelhavet.

Man ser vad man vill se, det beror på vilka glasögon man sätter på sig. För mig var det premiär för Spanien och solkusten. Jag valde att sätta på mig må-bra-och-njutbrillorna. Att komma från det svenska dystra novembervädret till palmer och 20-gradig värme på några timmar är bara det en exotisk upplevelse. Utanför mitt sovrumsfönster växte bougainvilla och avocadoträd fullt med mognande frukter. Ett hibiscusträd i full blom var nästan lite skrattretande och ett hån mot mina krukväxter som för en tynande tillvaro hemma på fönsterbrädan. Och alla palmer och andra spännande exotiska träd som jag inte visste namnet på. Jag hade inte väntat mig så mycket grönska och blomning den här tiden på året. Allt var så vackert, så estetiskt tilltalande, efter en vecka gick jag fortfarande runt och njöt och förundrades över naturens mångfald och rikedom. Pomeransträd fanns det gott om.

De fick mig att minnas min svärmors goda apelsinmarmelad där hon blandade i skal från den lite bittra apelsinliknande pomeransen. Mina medresenärer, glada pensionärer från Club Freja verkade betydligt mer resvana än jag och en smula blasé i mina ögon. Själv kände jag mig som en kalv på grönbete. Men nyhetens behag brukar ju långsamt övergå i vanans makt.

Det lär vara många nordbor som bor där nere. De blir väl hemmablinda som alla andra och längtar hem till gamla Svedala men kan av olika skäl inte återvända. På väg till stranden passerade vi Anita Lindblom och Bosse Högbergs förfallna och förvildade tomt. Det finns säkert fler tragedier bakom de vackra vita fasaderna och ornamenterade gallergrindarna.

Läste i tidningen att ett spanskt företag skulle bygga bostäder på Norra kajen här i stan. Jag såg i andanom vita fantasifulla hus i morisk stil och en strandpromenad med små mysiga kaféer. Att de styrande inte kan åstadkomma palmer och medelhavsklimat får man förlåta dem, men att som omväxling bygga vackra och tilltalande hus borde väl inte vara en utopi ... eller?

Min totala okunnighet i spanska språket störde mig kolossalt och fick mig att tänka på mina invandrarelever och känslan av utanförskap och hjälplösheten i att inte kunna säga den enklaste mening. Kravet att lära sig ett nytt språk vid vuxen ålder kan nog av många kännas oöverstigligt svårt. Engelska fungerar lyckligtvis bra men kan man inte det heller är man ganska handikappad. Därför blev den här resan på många sätt en ögonöppnare. Det får bli en kurs i spanska inför nästa resa, om det blir någon.

Tills dess – adios!

Mer läsning

Annons