Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pilbågen som får alla att minnas...

/
  • Linan knyts fast i ett jack i aspstammen.
  • Ett förlösande skratt från Christa Bäckman. Den mycket vackra pilbågen sköt tyvärr inte särskilt långt.
  • Allt börjar med en lagom stor asp i lövskogsbacken. Christa kapar med morakniven.
  • En svensk indian. Landslagskvinnan i bågskytte, Christa Bäckman, känner stolt på den första pilbåge hon någonsin gjort själv.
  • Jacket för linan i bakre delen av pilen är viktigt.
  • Vant handlag även med en pilbåge direkt från skogen. Christa Bäckman, Alnö, är före detta landslagskvinna i bågskytte.

En ask ska det vara. Manshög, rak och med en lämplig sträng. Det säger uppslagsboken. Men hur gör man egentligen en egen pilbåge? Vi bad om hjälp av ett proffs.

Annons
Skogens grönska har djupnat och det är tryckande högsommarvarmt i skogsbacken. Minnena kommer. Av cowboys och indianer i skogen, av trägevär och pilbåge.
Undrar om dagens killar och tjejer någonsin gör en egen båge?
Nu är det juli 2005 och vi har Christa Bäckman från Alnö med oss i backen. Hon pustar lite i värmen.
Christa är ett bågskytteproffs. Hon började träna bågskytte som 19-åring i Vänersborg och blev så småningom landslagsskytt, bosatt i Sundsvall sedan 1987, tävlandes för IF Karlsvik.
Fast någon egen pilbåge har hon aldrig gjort,
Det brukade vara brorsan som tillverkade dem, säger hon.
Med morakniv i handen tar intresset fart. Någon ask hittar vi inte, en lagom stor asp får duga. Christa kvistar stammen och vet precis vad som gäller.
Det luktar gott av högsommarblommor och den färska stammen när hon noga skär ut jacken i båda ändar. Där ska linan sitta fast.
Hon karvar ut ett snitt på mitten.
Det här är en pilhylla, förklarar hon.
Christa har aldrig gått i scouterna men att knyta fast strängen är ändå inget problem.
Så var det pilen kvar.
Nu blir hon ännu mer kreativ. Pilspets, ett noggrannt utskuren jack i bakänden för linan och till sist några rönnblad som fjädrar.
Pilbågen är komplett.
Det här är inte sant, jag är så imponerad. Den blev fin, säger hon stolt.
Det slutliga provet återstår. Christa spänner bågen med tydlig proffsteknik.
Och pilen far iväg - ungefär fem meter.
Dags för ett förlösande skratt.
Vi konstaterar att linan nog var dåligt spänd, eller att den färska aspstammen var för mjuk.
Christa tar fram sin egen tävlingsbåge som hon använt i många år. Numera på motionsnivå, även om hon snart ska delta i SM.
Skillnaden mot vår aspbåge är enorm.
Hon plockar upp en rad delar i aluminium, glas- eller kolfiber. Handtagsdelen av bågen kallas stock, på den sätter hon fast två ytterdelar, lemmar. På bågen monterar Christa pilhylla, stabilisatorer och ett sikte. Även pilen har utbytbara delar, både spets, bakdel, så kallad nock, och fjädrar.
Ändå är inte bågskytte så dyr sport för en nybörjare, säger Christa. Hon berättar om medlemmar mellan sju och sjuttio år i Karlsvik.
Christa som är 42 år tävlar i stilen fristilsskytte. En växande tävlingsform är långbåge, i princip gammaldags pilbågar, bara mer välgjorda.
Tävling, var det ja.
All jakt med pilbåge är förbjuden i Sverige, säger Christa.

Fakta/ Detta är en pilbåge
\"Ett enkelt skjutvapen med en bågformig ram och en mellan dess ändar uppspänd sträng med vilken pilar skjuts i väg\".
\"Lämpliga träslag för ramen är idegran, ask eller alm\".
Källa: Nationalencyklopedin.

Mer läsning

Annons