Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Racingföraren tog ett steg in i veteranbilskulturen

/
  • Från racingbil till veteranare. Men Anna Axehult klarar av att hinna med båda delarna.
  • Blankt och välpolerat ska det vara.
  • Formerna på Ford Customline från 1955 var det som Anna Axehult föll för.
  • Klänningar, smink och hår – allt inspirerat av 50-talet hör till när Anna Axehult är ute med sin Ford Frank.
  • Planen är att ta upp växelspaken till ratten igen, och sätta en soffa fram.
  • Streetmachine-märket har hon fått från pappa Per-Erik Axehult.

Som elvaåring började hon köra gokart, sedan racing och nu breddar hon sig ännu mer då hon köpt en veteranbil. För en dryg månad sedan fick Anna Axehult hem den nya ögonstenen – en Ford Customline från 1955.

Annons

Som bebis låg hon ofta med hörselkåpor i en vagn vid sidan av olika racingbanor. Som tvååring samlade hon på muttrar och skruvar som hon gav till sin pappa för att hjälpa till vid bilmeket – sedan dess har det rullat på. Nu är hon 23 år och allt kretsar fortfarande kring motorer. Hon tävlar i motorsport, jobbar som lastbilschaufför och på fritiden putsar hon på hennes nya ögonsten.

– Intresset har jag ju fått från min pappa, men jag vet inte, det har bara blivit så att jag har fortsatt, säger Anna Axehult.

När hon tävlar i racing så är det i långlopp tillsammans med hennes pappa Per-Erik Axehult och två andra förare. Att de nu har ett eget team är relativt nytt, tidigare har hon och Per-Erik hyrt in sig i andra team och andras bilar.

– Nu har vi riktigt bra förare och det gör jättemycket att ha egen bil. Vi kör nu en BMW M3 E46 GTR, ett riktigt hjärtebarn.

Steget från racingvärlden in i veteranbilskulturen började genom vänner som haft intresset. Trots att hela hennes uppväxt har varit präglad av bilar så har hon inte haft mycket kontakt med jänkare. Men det började med att hon följde med kompisar på dans och på bilträffar. Så hon har under en längre tid varit intresserad – utan att ha haft en egen bil.

– Det är ju en jätterolig kultur med härligt folk och det är så mycket mer än bara bilarna, även om det aldrig skadar att få se schyssta bilar.

Hennes köp av veteranbilen började som ett skämt från en kompis som ville sälja sin jänkare och frågade om Anna ville ha den. Hon tackade nej men frågan satte ett frö.

– Efter det kikade jag lite på blocket efter en bil för en vettig kurs eftersom jag inte har en jättebudget för att köpa en rolig bil för, säger hon.

Målet var att hitta en bil från femtiotalet med mjuka linjer och i Skellefteå fanns den – en Ford Customline från 1955. Efter ett samtal till ägaren och ett till banken så var det klart att bilen var hennes.

– Den gör ett intryck och det finns inte så många sådana här rullandes i dag, och det är ju kul. Folk vet vem det är som kommer när de ser bilen, säger hon och fortsätter:

– Det är ju jätteroligt att jag lyckades hitta en bil som faller mig precis i smaken, bara någon dag efter jag för första gången tänkt tanken.

Nu har hon haft bilen i lite över en månad. Bilen så fint polerad att man kan använda den som spegel. Men planerna är många och stora för förändringar av bilen som har fått namnet "Fulla Forden Frank Fender Bender". Bland annat så ska växelspaken upp på ratten, en soffa ska in fram och bilen ska lackas om då underarbetet inte är riktigt gjort.

– Den är ju custom, alltså inte helt original. Tidigare ägare har gjort några saker som jag vill göra om, och jag har fantastisk hjälp av vänner och pojkvännen för att få till den som jag vill.

I bagageluckan finns en picknickkorg full med poleringsmedel och andra bra vätskor att ha med sig när man är ute och åker. Bredvid står ett ställ med muggar med sugrör.

– Det är jättekul att lite få ta tillbaka det gamla och leva lite som man levde då.

Med intresset för veteranbilar har även intresset för 50-talskläder och dans vaknat till liv.

– En annan kanske går över gränsen ibland vid antalet klänningar jag köper per månad, skrattar hon och fortsätter:

– Men det är ju de som är härligt, alla får vara med i gemenskapen – oberoende hur insatt eller hur mycket man vill gå in för det.

Men även om hon nu köpt sig en veteranare, åker på bilträffar och har förälskat sig i kulturen kring jänkare så ligger racingen ändå närmst hjärtat.

– Racingen är roligast av allt, det bara är så. Momentet med tävling kombinerat med motorer är ju det jag älskar.

– Men det går inte riktigt att jämföra heller för det här med veteranare är roligt på ett annat sätt.

Mer läsning