Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rättvisegeneralen tror på information

Varför köper vi så lite rättvisemärkt? Tror vi inte på att fattiga barn far illa i matproduktionen? Är vi snåla? Eller orkar vi inte handla lokalt, miljövänligt, allergivänligt, fettsnålt - och nu också globaletiskt? Lars Lindén, kd-riksdagsman från Timrå, tror att det löser sig. Med information.

Annons
Före jul såg han till att riksdagshuset nu serverar rättvisemärkt kaffe. Han har också nyligen upplyst de anställda hos biståndsorganet Sida att de kunde bistå även på kafferasten, vilket de inte kände till innan. Nu inför Sida rättvisemärkt i jobbfiket och får diplom på väggen.
- När inte ens Sida vet, hur ska andra veta? Många blandar ihop rättvisemärkning med Krav. Men när folk förstår att det finns andra värden bakom det här, då hajar de till, säger Lars Lindén.
Han tror att rättvisemärkt fick en dålig start.
- De första sorterna som kom var dåliga. En del kunde man på sin höjd valla skidor med, säger han.
Kritiker av rättvisemärkning menar att den är en form av protektionism, en störning av den fria konkurrensen. Lars Lindén förstår inte vem som förlorar på att en del kaffe säljs dyrare än annat, när det finns människor som vill betala lite mer.
Det har också förts fram att de högre priserna lockar alltför många i u-länderna att starta kaffeodling.
- Vi skapar inte överetablering; då skulle vi ju lura bönderna. Först måste det finnas balans mellan tillgång och efterfrågan, säger Lars Lindén.
Och ibland behöver man inte välja om man vill stödja miljön eller människorna. Vissa varor är både rättvise- och kravmärkta. Och bara lite dyrare än andra.

Mer läsning

Annons