Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riktiga svenskar

/
  • Idel jubel efter Meraf Bahtas guldmedalj på 5 000 meter.

Annons

Sista semesterdagen innan man ska in i jobbselen igen. Dörren står öppen av gammal vana, men det är sval luft som strömmar in. Den dallrande medelhavsvärmen verkar ha emigrerat, och nu är det långärmat som gäller vid sista turen till stallet på kvällen. Jag roar mig med att experimentera med surdeg.

Jaja, jag vet att jag är hopplöst senfärdig, men jag har inte vågat mig på surdegen förut, försöker omforma en gammal uppfattning om att jag inte kan baka och peppar mig själv för att matcha det svaga självförtroendet på bakfronten.

Radion och katterna gör mig sällskap i köket. Och med radion så kommer givetvis den dagliga dosen av friidrotts-EM. Idel jubel efter Meraf Bahtas guldmedalj på 5000 meter. Hela Sverige jublar. Äntligen ett svenskt guld. Oreserverat tar vi denna löparsenasation från Eritrea till våra svenska hjärtan och gläds åt den guldglans hon sprider över Sverige.

Förstående radiopratare talar med emfas och härligt svensk empatisk rättviseröst om den tuffa väg Meraf fått vandra tills hon hittade hem till Kungälv och Hälle IF. Och hur hon till slut så fick hon sitt efterlängtade svenska medborgarskap i december 2013. Sverige kunde andas ut.

Jag blir så trött och förbannad. Igen. Jävla hycklande och falsk gemenskap. Bahta är säkert en fantastisk ung kvinna, inte bara utifrån ett löparperspektiv, och hennes gripande resa tar absolut tag i hjärterötterna, men hon är en av oändligt många andra. Tänk alla potentiella Bahtas och Zlatans och Einsteins och Lalehs och Bransons och Englerts/Higgs som vi tackar nej till och negligerar. Flera gånger i veckan. Vi sorterar in människor i statistik, hanterar dem inom olika myndigheter och sen tillskapar vi projekt för att försöka få ut de på arbetsmarknaden. De ska ju ändå bidra till den svenska välfärdsmodell­en.

Men nåde dem som klär sig annorlunda, luktar konstigt eller pratar svenska med en ful hård brytning som avslöjar att de inte är som oss. Inte svenskar. Vi pratar om andra och tredje generations invandrare. Eh, ursäkta men, om man är född i Sverige av föräldrar som också föddes i Sverige, hur kan man då vara tredje generations invandrare?

Själv är jag definitivt född i ett annat land. Klockren invandrare. Det är noga att man anpassar sig till den svenska kulturen. Då underlättas arbetssökandet, det sociala livet och möjligheterna att lyckas avsevärt.

Så om vi förutom SFI lär våra inflyttade människor från andra länder att sparsmakat visa sina känslor, kallprata om vädret, låna pengar till utlandsresor och nya bilar, att vid några givna tillfällen per år dra några rejäla groggbrickor och då både gråta ut och leva ut alla dessa undertryckta känslor som vi på svenskt manér trycker undan resten av året, ja då finns ju hopp om att vi kan integrera människor fortare i vårt fina, svenska högkulturella samhälle. Addera till ideellt arbete i diverse idrottsföreningar och prov i Tomas Ledin-text­er så har vi snart full-fjädrade svenska medborgare. Riktiga svenskar.

Mer läsning

Annons