Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rundtur till runstenar

Sverige har 2 500 runstenar.
16 av dem finns i Medelpad.
Och sju har studerats noga av Ljustorps hembygdsförening, under ledning av ST:s Torbjörn Elverheim.

Annons
Någon är inne i kyrkan och övar på orgeln. Tonerna är så mäktiga att de inte ryms i kyrkan. De hörs fram till staketet, där de två runstenarna står.
Platsen är bedövande vacker. Med Ljungan som flyter fram och den skira grönskan i dalgången.
En av stenarna är stor och mäktig. Det var en Håkon som reste stenen efter sin bror och sin mor. Ett drakhuvud vaktar över texten.
Ljustorps hembygdsförening är på plats. Den här lördagen ägnar de åt runstenar, och det är ST:s Torbjörn Elverheim som är expert. Han gör oss uppmärksamma på en modernare skrift under runorna.
Ja, det var bonden som hittade stenen i sin åker som passade på att hacka in sitt namn också. Men det har riksantikvarieämbetet inte fyllt i med rött, säger han.
Det är Medelpads största runsten vi har framför oss. Tusen år gammal och hittad i en åker på 1800-talet.
Intill står en trasig runsten.
Min favorit, säger Torbjörn.
Texten har luckor och bara det är en lockelse i sig. Men förmodlingen rör det sig om en Ingvarsten - ett minnesmärke över den man från bygden som deltog i det ödesdigra vikingatåget österut under ledning av Ingvar. Det tog fem år och nästan alla dog i strider, olyckor eller farsoter.
Det finns ett 30-tal Ingvarstenar och de flesta ligger kring Mälaren. Innan Attmarstenen hittades hade Tierp den nordligaste.
Så reser vi vidare österut. Men bara någon mil bort till Nolby, för där finns Burestenen, den som Linné band sin häst vid en gång i tiden.
Men inte stod stenen här när jag gick i skolan, säger en av åhörarna.
Flyttats har den. 25 meter eller så. På stenen kan man läsa: "Bugsven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure, sin far. Och Faitegn ristade"
Stenen är känd sedan 1600-talet och man vet inte så mycket mer om den, mer än att Bure var ett ovanligt namn på den tiden och att Faitegn bara ristade en enda sten. Men han gjorde det bra. Stenen är hur snygg som helst.
Den tål till och med solljuset som äntligen bryter fram, lagom till eftermiddagskaffet och den stundande hemresan.

Mer läsning

Annons