Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sångens läkande kraft i Liden

Äldreboendet Rutgården i Liden använder sig flitigt av en ny \"behandlingsmetod\". Täta sångstunder med de äldre har visat sig vara helande för både kropp och själ.

Annons
Lisbeth Wahlin, som jobbat på Rutsgården i fem år håller i gitarren.
-Jag har alltid tyckt om att sjunga och här på äldreboendet Rutsgården i Liden har det spontant blivit en hel del sångstunder. Nu vet jag också att sången kan vara helande på många sätt.
Bildminnet är vad som finns kvar längst i en människas minne. Med hjälp av sången sätts tankeverksamheten igång och visuellt skapas inre bilder. Det har också påvisats att hjärtverksamheten ökar och musklerna vaknar till liv, berättar Lisbeth. Men framför allt finns den emotionella kraften i musik. Upplevelsen och känslan. Musiken kan ta oss tillbaka till en speciell plats och tid när vi hörde sången första gången, eller när den var som mest populär.
Flera av de anställda på Rutsgården har varit med sedan starten 1989. Det är Lizzie Sandal, Eva Nilsson och nuvarande områdeschef Ingela Söderberg-Winroth.
-När Rutsgården öppnade var det ett sjukhemsboende som ersatte de traditionella lokala vårdhemmen, berättar Ingela.
-På den tiden fanns det ingen plats här i Liden för de äldre som inte kunde bo kvar i sina hem och behovet av en ny boendeform växte. Då var det landstinget som styrde, nu är det kommunen. Men synen på de äldre är densamma.
Kjell Hultfält är en av de nöjda pensionärer som hyr lägenhet på Rutsgården och det var hans fru som för över femton år sedan var en av eldsjälarna till att bygga upp denna instans.
-Om det inte hade varit för min fru och läkaren Bertil Sjöberg hade inte Rutsgården funnits, säger Kjell och får medhåll från personalen.
Rut Hultfält var distriktssköterska på orten på 80-talet och hennes popularitet bland befolkningen märks inte minst av namnvalet till det äldreboendet som hon la ner så mycket energi på för att förverkliga. Tyvärr avled hon och fick inte uppleva den glädje så många pensionärer och deras anhöriga känner för den \"nya\" boendeformen.
Lisbeth sätter sig tillrätta med gitarren i knäet och de pensionärer som vill vara med får var sitt sånghäfte.
Kjell Hultfält är först ut med att önska \"Blåsippan uti backarna står\" och när alla sjungit klart har minnen från barndomens dagar gjort sig påmind. Linnea Hansson berättar om när hon var 6-7 år:
-Jag hade en cittra som jag spelade på och min bror spelade fiol. Vi spelade ofta, för det gjorde man på den tiden, men vi var väl inga riktiga musiker för det.
Men det märks väl att hon fortfarande tycker om att sjunga och när \"Idas sommarvisa\" tonade ut i den ljusa och öppna lokalen var det många tårfyllda ögon runt bordet. Den en timme långa sångstunden varvades med berättelser och minnen från förr, gemensamma tillbakablickar från de samlade pensionärerna vid bordet och sånger från barn-och ungdomens tid.

Mer läsning

Annons