Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Schabbel i Johan-fallet

/
  • Johan Asplund försvann från sitt hem i Bosvedjan 7 november 1980.
  • Förre distriktsåklagaren Lennart Andersson har nyligen flyttat till Vadstena, men talade i måndags på rotary om sina minnen kring Johan-fallet. Kort efter försvinnandet begicks avgörande avgörande misstag, anser han. – Enligt min uppfattning berodde det på åklagar-schabbel, säger Lennart Andersson.
  • Thomas Quick erkände mord på Johan, och dömdes efter en mycket utrdagen polisutredning av Sundsvalls Tingsrätt.

Polisen fick aldrig sätta verklig press på \"Johan-mannen\", och viktiga frågor blev aldrig besvarade.
Det utspelet gjorde dåvarande distriktsåklagaren Lennart Andersson på ett rotarymöte i måndags.
– Enligt min uppfattning berodde det på åklagar-schabbel, säger han till ST.

Annons
Det har nu gått 25 år och några veckor sedan Johan Asplund försvann från Bosvedjan. Lennart Andersson har på senare år mest gjort sig känd som moderat kommun- och kyrkopolitiker. Men han har haft svårt att släppa tankarna på Johans öde.
Om detta talade han på rotary i måndags, och om de allvarliga misstag han anser begicks kort efter försvinnandet.
Jag väljer att prata om det nu, eftersom fallet är preskriberat och eftersom ingen av de andra åklagarna finns i livet längre, säger Andersson.
Lennart Andersson blev den förste åklagaren som kopplades in på fallet när den så kallade \"Johan-mannen\" skulle hämtas in till förhör.
Vi hade vittnesuppgifter om att hans bil setts vid Johans hus morgonen för försvinnandet. Ett annat vittne hade sett en person i långrock skynda över vägen vid \"Johan-mannens\" bostad samma morgon, och han hade en sådan rock. Men själv hade han uppgivit att han varit på en promenad samma dag. Berättelsen om hur han promenerat stämde, men han hade tagit den promenaden en annan dag. Det visste vi, eftersom vi hade skuggning på honom. Jag beslutade att han skulle hämtas till förhör som skäligen misstänkt för olaga frihetsberövande, och gjorde klart för poliserna att jag var beredd att anhålla honom om han vidhöll sin historia, berättar Lennart Andersson.
Men morgonen därpå hade dåvarande chefsåklagaren oväntat tagit över målet, och sedan lämnat det vidare till länsåklagaren. Den sistnämnde beslutade att \"Johan-mannen\" skulle släppas.
En avgörande felbedömning, anser Lennart Andersson.
Jag säger inte att \"Johan-mannen\" verkligen var den som dödade Johan, eller att fallet skulle ha blivit löst om han anhållits. Men vi hade haft honom för oss själva i fem dygn, och hade kunnat gå till botten med alla detaljerna. Först då hade vi kunnat säga att vi gjort allt, säger han.
I stället skrevs en annan rättshistoria. Johans föräldrar väckte enskilt åtal mot \"Johan-mannen\". Han fälldes i tingsrätten, men hovrätten fann inget som styrkte att denne fört bort eller mördat Johan.
I stället kom en annan person att erkänna mordet på Johan. Thomas Quick dömdes för mordet av tingsrätten, trots föräldrarna Asplunds idoga ifrågasättande av hans erkännande.
Lennart Andersson blev personlig bekant med Anna-Clara Asplund under utredningen. Han tror inte heller på Quick.
Skicka honom lite information om Kennedy-mordet så erkänner han säkert det också, säger Lennart Andersson.

Mer läsning

Annons