Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Spelmissbrukarens liv är tragiskt"

För fem år sedan tog Peter sig ur sitt spelmissbruk. Han arbetar ideellt i en stödförening i Sundsvall för att hjälpa andra och han vet att de inte har det lätt. – Det krävs väldigt starka saker för att kommunen ska betala en behandling, Man ska ha försökt ta sitt liv eller förlorat sin familj. Det räcker inte med att man spelat bort allt man har och är deprimerad, säger Peter.

Annons
Spelmissbrukarna söker inte gärna hjälp men när de väl gör det, blir det oftast kalla handen på socialkontoret. Peter har märkt att de som har problem med alkohol och narkotika har mycket lättare att få hjälp.
Det är många som får nej, om de \"bara\" har spelmissbruk och inget annat beroende. Det tas inte på samma allvar som droger och alkohol. Spelmissbruk håller på att bli en folksjukdom, det håller på att bli väldigt allvarligt. Jag tycker att det är fruktansvärt att spelmissbruket fortfarande inte tas på allvar, trots att det är ett utbrett problem över hela landet.
I Sundsvall har spelberoende möjlighet att träffa varandra i en stödförening som arbetar enligt samma principer som Anonyma alkoholister. Stödföreningen blev räddningen för Peter.
När jag började gå på mötena ville jag ha någon form av behandling men jag klarade mig genom att gå där och tog aldrig kontakt med kommunen.
Peter har nu varit fri från sitt spelberoende i fem år men han går fortfarande på mötena.
Jag tycker att det är nödvändigt. Jag vill påminna mig själv om vad jag gått genom, om allt lidande det gav. Jag vill föra budskapet vidare för att hjälpa andra. Spelmissbruk är en sjukdom och tillfrisknandet är en process som varar livet ut. Man måste fortsätta att avhålla sig från spelandet och det är ingen lätt sak att göra. Därför måste man fortsätta att gå på mötena.
Han vet att spelmissbruket ökat explosionsartat i Sundsvall efter kasinots och nätpokerns intåg, men folk söker inte gärna hjälp.
Det är otroligt svårt att erkänna att man har ett spelmissbruk och det är väldigt svårt att ringa. Att ta sig till mötena är en väldigt lång process. Några kommer bara en enstaka gång och tycker att möten inte är något för dem, andra kommer tillbaka efter ett återfall. Jag brukar säga att de är alltid lika välkomna, man ska inte skämmas för att man tar ett återfall.
Peter svarar i stödföreningens jourtelefon, men han får inte så många samtal.
Lider man hellre i det tysta?
Ja, man väntar tills det har brustit totalt och man blir tvungen att ha hjälp.
Peter fick sina problem innan det fanns något kasino eller nätpoker och det är han glad för.
Om jag hade fortsatt hade det kunnat bli förödande för mig. Jag spelade bort hundratusentals kronor på trav, tips, Black Jack och Jack Vegas och har fortfarande skulder. Man lever för spelandet och gör inte så mycket annat. Det är ett tragiskt liv. Om man vinner, vill man vinna mer och om man förlorar, vill man vinna tillbaka. Man känner aldrig någon lycka i spelandet. Det var otroligt jobbigt att spela. Det gav väldigt mycket smärta. Mina vänners och bekanta slutade att lita på mig på grund av alla lögner.

Mer läsning

Annons