Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stamning får inte vara ett hinder

/
  • Framför en bild av sig själv och fästmön Camilla Eriksson, berättade Anders Tellné från Örnsköldsvik om sin stamning på Stamningsföreningens årsmöte.

Psykningar och gliringar var hans vardag. Men vid 18 års ålder bestämde sig Anders Tellné för att vinna över stamningen.
– Jag valde en utbildning där jag kom att stå i centrum, säger Anders.

Annons

I går höll Västernorrlands Stamningsförening årsmöte och Norrlandsträff på Hotell Södra Berget i Sundsvall.

Gårdagens föreläsare var Anders Tellné, från Örnsköldsvik. Han är ungdomsrepresentant i Västernorrlands stamningsförening och Ungdomsansvarig i Stamningsförbundet. Han berättar om sitt talhandikapp stamning och hur han hanterat det genom livet.

Med stillbilder från sitt liv och med filmer, visar han intervjuer han gjort med några av sina närstående och vänner. De fick bland annat berätta hur de upplevde sitt första möte med Anders och hur de anser att stamningen påverkar hans vardag.

– Mitt första möte med Anders var friskt och fint, vilken härlig kille. Inte tänkte jag på stamningen, hade han inte haft den så hade det ju inte varit Anders, säger fästmön Camilla Eriksson med ett skratt i filmen.

När Anders var runt 11 år slog stamningen till. Det medförde så småningom en social isolering då stamning är ett handikapp som både hörs och syns. Det avviker från social norm och blir något annorlunda. Gliringar blev en del av vardagen och som barn hanterade inte Anders det så bra. Som barn kände jag mig ensam med sin stamning, som något fult och annorlunda, berättar Anders.

– Dittills i mitt liv hade stamningen begränsat vardagen oerhört. Men när jag var 17-18 år bestämde jag mig för att bli chef över mitt eget liv. Hur? Jag slutade vara den tysta, och jag valde så småningom en utbildning där jag skulle bli tvungen att prata med människor och stå i centrum, säger Anders.

Efter utbildning till idrottspedagog som senare ledde till magisterexamen i Idrottsmedicin började vandringen till en självsäker social tillvaro. Numera är jag väldigt van att prata inför folk och hålla utbildningar m.m. Det är en del av vardagen, säger Anders. Det är en vanefråga, fortsätter Anders, och vi med handikappet stamning måste försöka bli duktigare på att kommunicera för att klara oss bra i sociala sammanhang.

– Jag blev tvungen att vara i centrum, stå och prata inför människor. Nu får jag även styra och ställa lite när jag är utbildad personlig tränare samt är tränare för IFK Umeå i badminton. Att bli tränare är det bästa val jag gjort i mitt liv – det har verkligen utvecklat mig!

I dag utbildar Anders sig till byggnadsingenjör och har med åren kommit till insikt. Välj dina vänner och låt inte stamningen vara en variabel i din livsekvation.

– Vi hade hoppats på att fler ungdomar skulle komma hit i dag för vi finns till för alla åldrar. Att träffa andra som stammar, utbyta erfarenheter, informera om stamning, och ha roligt tillsamman, det kan väl aldrig vara fel, avslutar Ulla-Britt Johansson, Västernorrlands stamningsförening.

Mer läsning

Annons