Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storm eller stiltje – en båtman är alltid redo

/
  • Bengt Öhgren står beredd ute på däck medan Kent Bouvin styr tjänstebåt 215 mot tankfartyget M/T Nordic Nora. Lotsens uppdrag är klart på fartyget och ska nu hämtas hem.
  • Totalt jobbar sju båtmän och sex lotsar på Spikarnas lotsstation på Alnö. Två båtmän är alltid i tjänst – för dagen Bengt Öhgren och Kent Bouvin.
  • Kent Bouvin håller koll på det elektroniska sjökortet och ligger beredd med lotsbåten nära mötesplatsen utanför Spikarna.
  • Lotsen Magnus Bergström kliver ut över kanten och till lejdaren, stegen, som hänger ner efter fartygets sida. Styrman på M/T Nordic Nora och två matroser säger hej då.
  • I dag är det Bengt Öhgren som jobbar ute och tar emot lotsen. Fortfarande körs sommarbåten men vid isigt vinterväder finns även den mer robusta tjänstebåt 759 att tillgå.
  • Uppdraget är slutfört, lotsen är ombord på tjänstebåt 215 och M/T Nordic Nora styr kosan mot Estland.
  • Inne på lotsstationen finns en mängd sjökort. Kent Bouvin och Bengt Öhgren hittar till och känner till i stor sett alla platser.
  • Stationen på Spikarna, Alnö, är Sverigets största och har 17 rum och kök.
  • Kent Bouvin visar mötesplatsen på det elektroniska sjökortet i lotsbåten.

Dygnet runt, året runt – en båtman är alltid beredd att bege sig ut till havs.
Oavsett väder, höga vågor eller lugna vatten, måste lotsbåten styras med säker hand.

Annons

Klockan är 09.20 en mulen torsdagsmorgon. Bengt Öhgren och Kent Bouvin, två av sju båtmän på Spikarnas lotsstation på Alnö, är på väg ut på dagens första uppdrag. Lotsen Magnus Bergström ska hämtas tillbaka från den danska tankbåten M/T Nordic Nora som lossat kaustiksoda på Östrand i Timrå.

För dagen är det Kent som styr tjänstebåt 215, som den orangefärgade lotsbåten egentligen heter, ut mot den angivna mötesplatsen mellan Spikarna och ön Snöskär. När det stora fartyget närmar sig går kollegan Bengt ut på däck och gör sig beredd.

– Fartyget har en hastighet på cirka tolv knop men saktar ner till ungefär åtta när vi hämtar lotsen, säger Kent Bouvin.

Han tar sikte på tankbåtens sida och lejdaren, en stege, som hänger efter fartygets sida. Närmare och närmare styr han och till slut kör båtarna sida vid sida, tätt tillsammans. Först då klättrar lotsen Magnus Bergström ner och tas emot av Bengt Öhgren.

– Det gäller att lägga båtarna så att de går med sjön, förklarar Kent Bouvin.

Kommer vågorna från fel håll kan lotsbåten och fartygets rörelser bli så stora att lotsbåten i värsta fall fastnar på lejdaren, något som hände Kent förra senhösten då vädrets makter visade sig från sin dåligaste sida.

– Det var riktigt dåligt väder och fartyget rullade i en takt och båten i en annan. När vi skulle gå till kom en våg och lyfte fram lotsbåten så att lejdaren revs ner i havet. Det var bara tur att inte lotsen stod på den då, berättar han.

Men den här dagen ligger havsytan spegelblank och snart har tjänstebåt 215 lagt till i hamnen igen.

Bengt Öhgren och Kent Bouvin har varit kollegor länge – nästa år skulle det ha varit 30 år – om inte Kent i några år hade gjort en avstickare och arbetat på bogserbåten Bull. Ute på lotsstationen arbetar sju båtmän och sex lotsar och portarna slogs upp 1965 när lotsstationerna på Brämön och Åstön lades ner. Anläggningen på Spikarna är faktiskt Sveriges största.

– Vi har 17 rum och kök brukar jag säga. Varje person har sitt eget rum, vi har ett kök och gym, säger Bengt Öhgren.

En arbetsdag är inte den andra lik och i deras arbetsuppgifter ingår förutom att föra lotsen säkert till och från fartyg, en hel del underhåll av båtarna, att sköta om fastigheterna, klippa gräs, skotta snö, sätta ut grundprickar och underhåll av fyrar.

Det bästa med att vara båtman menar de är kamratskapen bland kollegorna, flexibiliteten i arbetsuppgifterna och att det aldrig bli enformigt.

– Och att kunna få vara ute på havet och åka båt, säger Bengt Öhgren.

De båda båtmännen stortrivs med sina arbeten och säger att de tänker jobba så länge det bara går. 58 år gamla tänker de absolut inte på pensionen.

– Nej, vi jobbar tills de bär ut oss med fötterna före, säger Bengt.

Mer läsning

Annons