Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvalls "Köng" målar för fred och frihet: "Konsten har räddat mitt liv"

/
  • Det är svårt att inte bli berörd när Wejdan Derky målar sina historier från krigets Syrien.
  • Wejdans högsta önskan är att få krama sina föräldrar igen.

Hon börjar med tjocka penseldrag, men övergår snart till att måla med händerna.
Framför våra ögon växer snabbt en stad fram på målarduken.
– Konsten har räddat mitt liv, säger Wejdan Derky.

Annons

I somras stod hon på Stora torgets scen och fick ta emot utmärkelsen Årets "köng" i Sundsvall.

– Jag blev såklart jätteglad, men jag hade blandade känslor. Jag och min familj hade äntligen fått permanent uppehållstillstånd efter att ha levt under utvisningshot i flera år, och sedan blev jag plötsligt utnämnd till "köng" i Sundsvall, säger Wejdan.

Läs också: Årets "Köng" har utsetts i Sundsvall

Hennes specialitet är att måla live, och samla in pengar som går till krigets offer.

2010 utförde Wejdan art performance på Sundsvall Business Award-galan. Hennes målning auktionerades ut för över 75 000 kronor – pengar som oavkortat gick till flyktinghjälp. I somras målade hon live på Almedalsveckan.

– Eftersom jag skildrar historier från krigets fasor blir det ofta väldigt intensivt. Det händer ofta att jag både skriker och gråter medan jag målar, förklarar Wejdan.

Det var i slutet av 2006 som Wejdan, hennes man och fyra barn tvingades fly från Syrien på grund av sitt kurdiska ursprung. Efter att ha tillbringat ett år i Oman kom de till Sverige och så småningom Sundsvall.

Läs också: Wejdan livemålar i Almedalen

Den första tiden var tuff.

– Vi lämnade allt bakom oss, vårt hem, våra anhöriga och vänner och kom till en helt ny stad med ett språk vi inte förstod. Man känner sig naken. Allt vi hade var varandra.

Ändå tvekade aldrig Wejdan och hennes make Abdul Hamid Hesso.

– Vi ville att våra barn skulle leva i trygghet, och för det var vi beredda att offra allt.

Det var inte bara språket som var nytt.

– När vi precis flyttat in i vår bostad i Johannedal kom en granne och överlämnade en korg med leksaker. Hon var jättetrevlig, och jag tyckte så synd om henne för hennes läpp var alldeles uppsvälld. Men när vi sedan skulle dricka kaffe, tog hon plötsligt ut något svart ur munnen. Jag trodde först att det var en tand – det visade sig att det var snus, säger Wejdan med ett leende.

Läs också: Grannarna målar tavlor och ställer ut

Det dröjde flera år innan familjen fick permanent uppehållstillstånd.

– Myndigheterna trodde inte på oss, och det kom flera utvisningsbeslut.

Wejdan satt vaken på nätterna, livrädd för att polisen skulle komma och hämta dem.

– Men i stället för att bita på naglarna, satt jag och skissade. Jag har hur många tuschteckningar som helst från den här tiden. Jag förvandlade min sorg till konst, säger hon.

Jobbat har hon gjort i princip ända sedan hon kom till Sverige.

– Jag är en envis, rastlös och ambitiös kvinna, och jag var fast besluten att arbeta. Jag fick en praktikplats på Kulturskolan och började sedan som cirkelledare på olika studieförbund, berättar hon.

Genom kontakten med ungdomarna och arbetskamraterna började hon sakta men säkert lära sig svenska.

I dag är hon konstpedagog på Sundsvalls museum och leder också studiecirklar på Vuxenskolan medan hennes man arbetar som civilingenjör.

2012 fick familjen äntligen permanent uppehållstillstånd.

– Vi hade bott sex personer i en lägenhet på 67 kvadrat – nu kunde vi äntligen köpa en ny bostad.

Det blev en fyra i Korsta, där Wejdan också har en ateljé.

– Vi trivs jättebra. Utsikten mot Södra berget påminner mig mycket om mitt hem i Syrien, säger Wejdan.

Samtidigt lever hon i ständig oro för sina föräldrar och vänner som är kvar i krigets Syrien.

– Min högsta önskan är att få krama mina föräldrar hårt igen, säger hon.

Mer läsning

Annons