Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvallsbranden – nyheten som ST missade

/

Sundsvallsbranden 1888 är den utan tvekan största händelsen i Sundsvalls historia.
En nyhet som Sundsvalls Tidning dessvärre inte hade en rad om när det hände.
Anledningen? En försenad tryckpress och ett uppehåll i tidningsutgivningen på flera månader.

Annons

Måndagen den 25 juni 1888 var en varm, torr och blåsig dag. Midsommarhelgen var över och Sundsvall återgick till vardag. Men det skulle snabbt förändras, på bara 9 timmar skulle 9 000 Sundsvallsbor bli hemlösa.

Gnistan från ångslupen Selånger som färdades på Selångersån landade i brygghuset hos änkan Märta Charlotta Styf på Stora Nygatan. Brandförloppet var snabbt – och förödande. Klockan 12.25 ringde stadens alla klockor för att varna att elden var lös. Men elden var övermäktig, den hårda blåsten åt nordväst och den torra varma luften gjorde att trähusen en efter en snart slukats av lågorna.

Förutom att tusentals människor blev hemlösa beräknades elden förstört lös och fast egendom till ett värde av 30 miljoner kronor, vilket motsvarar nästan två miljarder i dagens penningvärde.

I spåren av branden plundrades staden på det lilla som fanns kvar. När kvällen kom den 25 juni var så gott som hela Sundsvall en rykande ruin.

Om denna katastrof stod i Sundsvalls Tidning att läsa – ingenting. En ny tryckpress hade beställts men försenades kraftigt på grund av "ångbåtarnas oregelbundna turer på utlandet under hösten". Inte förrän i november kunde utgivningen återupptas igen.

Information om branden fick Sundsvallsborna i stället hämta ur stadens andra publikation för tidpunkten: Sundsvalls-Posten. En tidning som inte heller klarade sig undan eldslågorna. Bland de många byggnader som förstördes i lågorna fanns även Sundsvalls-Postens tryckeri. Den 30 juni, fem dagar efter branden, kunde ett första nummer som berättade om branden tryckas i minskat format.

En stor utredning kring brandorsaken inleddes, där bland annat befälhavaren på Selånger hördes. Denne påstod att han vid passerandet av Styfska gården sett rök stiga upp genom bryggstugans skorsten, ett påstående som dock bestreds av samtliga vittnen. Ingen annan rimlig förklaring än att branden startade genom gnistor från någon av ångbåtarna Selånger, eller möjligen Högom fanns. Fyra människor miste livet i branden: arbetarna Mikael Olof Norvall och Charlotta Eufrosina Askling, lotsen C.E Carlsson samt en man, så svårt brännskadad att han inte kunde identifieras.

Men tragiken gav också plats för hjältar, som kopparslagaregesällen Arvid Göhle från Hudiksvall – som utan hänsyn till sig själv räddade flera liv, bland annat skräddare Otzéns hustru och hennes nyfödda barn som kommit till världen under olycksdagens morgon. Utan tanke på att först rädda egna tillhörigheter gav han sig in i det svårt hotade huset och bar ut sängen med hustrun, det nyfödda barnet samt en liten flicka på gården. Med sängen ställd på en kärra drog han hela ekipaget genom den brinnande staden via Norrmalm och vidare till Heffners, undan lågorna. När han därefter själv återvände till sin egen bostad hade allt han ägde brunnit upp.

Samtidigt som branden rasade i Sundsvall drabbades även Umeå av en stadsbrand, om än inte lika omfattande. På samma dag, den 25 juni 1888, lades två norrländska städer i aska. En katastrof av oproportionerliga mått som med tiden skulle visa sig bli starten på något nytt – när Sundsvall blev staden som reste sig ur askan.

Läs även:

1840-talet: Ny epok för Sundsvall när första tidningen grundades

1850-talet: Nytt namn och två dagars utgivning

1860-talet: Missväxt i Norrland och helårsprenumeration för under tio riksdaler

1870-talet: Sveriges första strejk skedde i Sundsvall

1890-talet: Staden byggdes upp igen

1900-talet: ST blir med eget hus

1910-talet: Världskrig och stormiga år

Mer läsning

Annons