Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvallsstrejken gav eko över landet

/

Den 26 maj 1879 lade arbetarna vid sågverket i Heffners ner sina jobb.
Det blev upptakten till Sundsvallsstrejken, som i sin tur hade stor betydelse för den fackliga organiseringen i landet.
Idag återinvigs minnesmonumentet.

Annons

De ångdrivna sågarna började ersätta de traditionella vattensågarna och hela branschen exploderade vid den här tiden.

Inte minst var befolkningstillväxten kraftig i Sundsvallsregionen, som under den här tiden var ett av Europas mest expansiva områden.

Just 1879 bröt en depression ut, priset på trävaror började sjunka.

Sågverksägarna, eller träpatronerna som de också kallades, ville sänka sågverksarbetarnas löner som då låg på cirka en krona för en arbetsdag på 12 timmar.

Samtidigt fick de också ett statligt lån på tre miljoner kronor. Pengar som nu inte användes för att undvika en sänkning av lönen, utan i stället för att kunna hålla produktionen uppe.

Det statliga stödet firades rejält av träpatronerna, något som blev den tändande gnistan till strejken.

Heffners var först, men ganska snart hade ett 20 sågverk och 5 000 arbetare anslutit sig och lagt ner sina jobb.

Landshövding Curry Treffenberg for ner från Härnösandför att prata de strejkande till rätta och med sig hade han också militärt stöd från olika regementen.

De strejkande sågverksarbetarna samlades på Skarpskyttelägret vid nuvarande oljehamnen.

Strejken blev dyr för sågverksägarna eftersom de tvingandes betala pengar under den tid fartygen låg och väntade på sågade trävaror i de olika hamnarna.

Efter åtta dagars strejk gav landshövdingen, som under konflikten hade stöd av kung Oscar II, de strejkande ett ultimatum:

"Återgå till arbetet eller fängslas enligt lagen om lösdriveri".

Arbetarna fick krypa till korset och träpatronerna firade segern med en ny fest.

Några fackliga organisationer fanns inte på den tiden, många var anslutna i nykterhetsrörelsen och frireligiösa organisationer.

Frikyrkopastorn Isak Boström, som blev något av de strejkandes talesman under konflikten, lyckades en tid efter strejken införa någon form av en sammanslutning vid Stockviks sågverk.

Bland annat organiserades en strejkkassa, men den splittrades efter att agitatorn August Palm för första gången besökte platsen.

I ett våldsamt tal angrep han religionen.

Det finns dock många som hävdar att just Sundsvallsstrejken var något av fröet till den svenska fackföreningsrörelsen, även om det också finns många som hävdar att tidigare mindre enstaka strejker var den riktiga "födelsen".

1947 restes ett minnesmonument vid Skarpskyttelägret som invigdes av statsminister Tage Erlander.

Brobygget har dock tvingat en flytt av detta monument. Ny plats är Svartvik, där invigning sker i dag med förre LO-ordföranden Wanja Lundby-Vedin.

Mer läsning

Annons