Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sweden Rock Festival, Sölvesborg (torsdag): Accept

Annons
På presskonferensen timmarna innan det återförenade Accept ska kliva på scen
avslöjar de att sångaren Udo Dirkschneider slutat röka.
Börja igen.
För när en två timmar kavalkad enbart bestående av tyska hårdrocksklassiker
från 1980-talet är det två saker som smolkar nostalgin. Det ena är att Udo
faktiskt bräker mer än någonsin. Och då är ju inte utgångsläget heller
direkt det bästa.
Men vad värre är har bandet självklart kliver i solofällan. Djupt. Långa
utdragna instrumentuppvisningar kan vara kul. I nån minut. Men när basisten
Peter Baltes med orden ©det här är sista gången ni kommer att få se Accept i
Sverige© inleder världshistoriens sämsta bassolo känns det onekligen som
bandet borde använda tiden bättre.
Men med en väl tilltagen show hinner tyskarna som tur är det också. Inte en
låt senare än plattan Russian roulette och knappt en enda som inte faller
under klassikermallen.
Det är inte ett plåster, utan ett bandage på såren.
Joacim Persson

Accept blev en utdragen hitkavalkad där låtarna övervägde usla
solouppvisningar. Foto: Jan-Tomas Stake

Accepts hittspäckade farväl:
Starlight
Living for tonite
London leatherboys
Metal heart
Love child
Breaker
Head over heels
Neon nights
Restless and wild
Son of a bitch
Turn me on
TV-war
Up to the limit
Monsterman
Flash rockin© man
Burning just like fire

Extranummer:
Princess of the dawn
Fast as a shark
Im a rebel
Balls to the wall


Mer läsning

Annons