Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tårfylld återförening av mor och son

Mor och son skildes åt. Det gick år. Så kom den första kontakten. Sedan har de räknat månader, veckor, dagar. På slutet räknades timmarna. Så blev planet försenat och de sista minuterna växte till en oändlighet. Men i går, efter tre år, kom återföreningen.

Annons
År 2002 lämnade Wisal Al Ramadani Mohammed Irak i vild flykt. Hon lyckades få med sig Juan, sin treåriga dotter. Men hennes nioåriga son Mustafa kom av olika skäl inte med vid den snabba avresan.
Han blev kvar under mycket svåra omständigheter i krigets Irak och deras kontakt bröts under lång tid. Men så i fjol i december fick mamman kontakt med en bekant från Danmark som påträffat sonen i Turkiet dit han tagit sig illegalt. Mustafa togs om hand, men den bekante skulle lämna Turkiet om två dagar och det blev panik över hur man skulle kunna ordna så att han fick hjälp till dess att han kunde föras över till Sverige. Wisal kontaktade Birgitta Krona vid Asylkommittén som hade hjälpt henne när hon kom till Sverige.
Vi engagerar oss aldrig i anhörigärenden men vi kände varandra sedan hon sökte asyl och jag ville gärna göra något, säger Birgitta Krona.
Efter år av oro, längtan och ångest kom nu upplösningen. En återförening som fick många ögon att tåras bland de goda vänner som bildade välkomstkommitté. Men egentligen var det bara tre personer det kretsade kring, en självlysande lycklig mamma, Mustafa och lillasyster Juan.
Mustafa kom tyst och allvarsam nedför trappen till vänthallen, nästan sist av alla. Ensam hade han flugit från Istanbul över München och Stockholm innan han ändligen nådde Midlanda. Han lät sig villigt omfamnas av sin framrusande mamma som var överväldigad av alla känslor. Men när lillasyster pockade på uppmärksamhet då bröt Mustafas stora vackra leende igenom och det kändes att osäkerheten var helt borta, de hörde ihop, den lilla familjen som varit splittrad så länge. Och deras tacksamhet mot deras hjälpande ängel, Birgitta Krona, var gränslös.
Wisal fick asyl i oktober, men för att hennes son skulle få komma nu krävdes ändå mycket fastän han är minderårig. Birgitta Krona lyckades få kontakt med UNHCR i Istanbul genom Röda korset. Vidare kontaktade hon generalkonsulatet i Istanbul. Det blev många turer och Mustafa har varit placerad på två barnhem i Turkiet under tiden det långsamma pappersarbetet pågått. Men han har kunnat stå i daglig telefonkontakt med sin mamma.
Birgitta Krona hade också kontakter med Migrationsverket i Norrköping för att få förtur eftersom det rörde sig om ett ensamt barn, men beskedet var att det tar si och så många månader och det är bara att finna sig i att vänta. Och väntan har varit lång. Efter tre års saknad kan tre månader vara en nästan overkligt lång period.
Sedan krävde Röda korset 2 500 kronor för att ordna resan. Pengar som inte Wisal klarade av att få fram eftersom hon och dottern lever på dagpenning. Tack vare Birgitta Kronas nätverk löste sig även den delen.
Men nu är allt det sorgliga glömt. Nu är det bara fest hemma i Fagerdal.

Mer läsning

Annons