Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trygga sköna ubåtsjakt

Våren 2011 jagade försvaret något som sannolikt var en badbrygga i ett isflak i Baggensfjärden utanför Stockholm. Då skrev jag så här:

Annons

"Bröstet fylls av värme och magen med pirr. Min barndoms ubåtsjakt är tillbaka! Allt är så bekant, så tryggt. Så spännande! Som en kombinerad snuttefilt och thriller." Det känns likadant i dag, när jakten åter är igång i Stockholms skärgård. Nostalgiskt och nästan som på låtsas. Det som utspelar sig i nyheterna framstår som minnen eller drömmar. Att skärgårdsmiljö och militär utrustning är ganska tidlösa gör förstås sitt till. Det mesta ser likadant ut som förra gången. Och förra.

Ubåtskränkningar av svenska vatten har enligt försvaret inträffat vid flera tillfällen under efterkrigstiden, men det tog massmedial fart först när den sovjetiska ubåten U137 (som egentligen hette S-363) gick på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Året därpå jagade det svenska försvaret furiöst ubåtar i Hårsfjärden i Stockholms skärgård. Marinen smällde av sjunkbomber och minor, dock utan resultat. I efterhand har Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) sagt att de misstänkta ubåtsljuden förmodligen var från ett svenskt fartyg i området. 1983 kom jakten till Sundsvall. Helikoptrar fick kontakt (nåja) med en främmande ubåt, men på grund av att journalister befann sig inom säkerhetsområdet fick vi inte se några sjunkbomber brisera i våra vatten. Det var hur som helst ovanligt spännande att åka över Alnöbron och spana över sundet just den sommaren. I början av 1984 fortsatte sjunkbomberna att skvätta vatten i tv-nyheterna, när det än en gång var dags för ubåtsjakt i Karlskrona. Sommaren 1986 fick vi se bilder av misstänkta spår på botten av Klintehamnsviken på Gotland. Var det från en undervattensfarkost från en främmande makt? Så där höll det på. Och nu är det igång igen. Det framstår som så oförargligt jämfört med andra internationella konflikter och farsoter. Ubåtsjakten är som ett skönt avbrott från IS och ebola, i alla fall hemma vid tv:n. Och så den där känslan av att tiden har stått stilla. Det enda som fattades i går morse var gamla Gomorron Sverige med Per Ragnar, Curt-Eric Holmquist och Hacke Hackspett.

Dessutom är det väl bara en badbrygga eller nåt.

PLUS

Ord som "ekolod" och "farvatten" fungerar bättre än vilket örtte som helst för att vagga mig till sömns. Det eller ljudet av en dubbelmatch i tennis på tv.

MINUS

Sjunkbomber och minor är förstås inget vidare. Det är inte det jag säger. Det är bara något med ubåtsjakter som rubbar min tids- och verklighetsuppfattning.

Mer läsning

Annons