Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV+TEXT: Föll för höjden – nu bloggar Emelie om jobbet som sotare

/
  • Emelie Sundberg har alltid älskat höjder, nu njuter hon varje dag av livet som sotare.
  • Hennes pappa har varit sotare sedan hon var bebis, men hon hade aldrig tänkt tanken själv. Nu älskar hon sitt jobb.
  • Friheten, kundmöten, kollegorna och höjden är några bitar som gör att Emelie Sundberg fastnat.
  • Som sotare gäller det att inte vara rädd för smuts, om hur livet är som sotare kan man läsa på Emelies blogg.
  • Som sotare gäller det att inte vara rädd för smuts, om hur livet är som sotare kan man läsa på Emelies blogg.

Sedan barnsben har hon älskat höjder.
Nu får Emelie Sundberg, 21, njuta av dem dagligen i sitt yrke – som hon dessutom bloggar om.
– Eftersom jag alltid har varit kort så är det lite av en maktkänsla att vara högt uppe, skrattar hon.

Annons

När Emelie Sundberg var barn stod hennes mamma ofta nervös nedanför en trädstam medan Emelie nöjd satt på en gren. Vad mamman då inte visste var att höga höjder skulle bli en stor del av Emelies vardag senare in i livet. Men där och då, för Emelie Sundberg, handlade det om att äntligen få känna sig stor.

– Det är häftigt att få komma upp och se ut över allt runt om, det är en form av maktkänsla att inte längre känna sig liten.

I dag kommer hennes kärlek för höjder till bra användning eftersom hon jobbar som sotare. Jobbet fick hon nys om genom ett tips från sin pappa som själv jobbar inom sotning och ventilation.

– Jag sökte för att det var ett ledigt jobb men jag blev fast för att jag älskar det, säger hon.

Efter ett och ett halvt år i branschen så fick hon frågan om att starta en blogg. Det var hennes chef som tyckte att det vore roligt att kombinera Emelies intresse för att skriva med kärleken för yrket – och Emelie var snabb att tacka ja.

Rubriken på hennes första inlägg var "Memoarer från en 164,7 cm hög sotartös i Norrland". Och det är just hennes liv och vardag man kan följa genom den här bloggen.

– Jag älskar att skriva, så det är en jättekul att få kombinera båda delar.

Men tanken var aldrig att bli sotare trots att det finns i familjen. Men så fort hon provade blev hon fast och nu håller hon på att utbilda sig för att till slut få sitt gesällbrev.

– Det är ett mycket mer flexibelt jobb än vad jag trodde, och otroligt socialt – det älskar jag, säger hon och fortsätter:

– Det är blandningen jag gillar. Kollegorna är fantastiska, kundmöten är jättekul och bonusen är att ofta få vara på höjder och känna den känslan.

Det finns dock några baksidor av yrket. Emelie har två rädslor i livet: Kajor och getingar. Ena rädslan har hon vetat av sedan länge, den andra har dykt upp under tiden hon jobbat som sotare. Rädslan för kajor har hon funnit nu på senare dar, men hon har hittat en väg för att jobba runt hindret.

– Mest handlar det väl om att jag är rädd för hur jag skulle reagera när jag står där på taket, jag vill ju inte trilla ner, säger hon och fortsätter:

– Men nu har jag kommit på att knackar jag i skorstenen så flyger de oftast iväg, skrattar hon.

En annan, lite mer allvarlig del, är att det fortfarande 2015 kan vara svårt att vara kvinna och sotare då yrket länge har varit och fortfarande är väldigt mansdominerat.

– De flesta som jobbar med sotning är medelålders män, skrattar hon och fortsätter:

– Men just i sotningsdistriktet jag jobbar i är det faktiskt rätt många tjejer jämfört med vad det brukar vara.

För tre år sedan fanns det inte en enda tjej som jobbade i Emelies distrikt men i dag finns tre stycken. Men det är inte företaget som står för problemet kring att vara kvinnlig sotare – utan kundmötena. Stämningen i arbetsgruppen är alltid bra och hon beskriver hennes kollegor som sin familj. Men att vara kvinnlig sotare innebär vissa extra ansträngningar.

– Kunder kan ofta vara fördomsfulla och ska ge vinkar om att jag är kvinna och att jag därför inte borde klara av mitt jobb, säger hon och fortsätter:

– Man måste nog kämpa lite mer som kvinnlig sotare och man behöver överbevisa att man visst kan.

Tryggheten i arbetskamraterna och i sig själv gör dock att hon tar det hela med en klackspark. Men att det är så få tjejer som jobbar som sotare är ett faktum som hon tror kommer dröja sig kvar. På utbildningen hon nu läser så är det totalt 26 stycken varav fyra är kvinnor.

– Jag tänker mig att det inte är så många som tänker på att bli sotare, kille som tjej, om man inte har det i släkten. Och eftersom det tillbaka i tiden endast varit män som sotat så hänger det ju kvar.

– Men jag är glad över att mitt distrikt är på rätt väg och att vi har så pass många tjejer.

Mer läsning