Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underbart är kort

Hur blir det om man sätter engångskameror i händerna på ett gäng dagisbarn? Vi gjorde det. På Kronans förskola i Sundsvall. Barnen fotograferade sin vardag under ett par vårveckor. Rakt upp och ner. Här och nu. Precis som livet är, när man är fem sex år gammal.

Annons
Nej, det finns ingen skillnad.
Barn och vuxna fotograferar precis likadant, tycker barnen på den blå avdelningen vid Krononas förskola
Fast vuxna kan byta batterier, säger Nora Vinderå.
Alla är rutinerade dagisveteraner med stenkoll på sin omgivning.
Vi sitter i en ring på golvet i rummet som stundom används som sovsal och nu ska barnen få se sina bilder för första gången, och det blir något av igenkännandets glädje.
De vet exakt hur Dennis fötter ser ut och vilken mössa som Siri brukar ha på sig.
Ett sensationellt detaljminne.
Men nästan ingen kommer ihåg vem som plåtade vad. Eller vad man tänkte när bilderna togs.
Det bara blev.
Varför fotograferar man då?
Jo, man gör det för att minnas särskilda platser och alla gammelgammelmormödrar och gammelgammelfarfäder som är stendöda och som barnen aldrig fick se.
Och jag har bilder på mej när jag var bäbis, säger Gabbi, som egentligen heter Gabriella Westin.
Så kan man frysa de stora ögonblicken i livet.
När man är cool. Som när jag körde på två hjul med min fyrhjuling. Det har jag bild på, säger Dennis Backlund. En cool bild.
Bilder på saker som kan glömmas bort och bilder på bra ställen. Det är bra att ha.
Är korten fina eller fula, då?
Alla kort är fina, säger de i mun på varandra.
Kan bilder vara bra eller dåliga?
Frågan är fullständigt ointressant och svaret uteblir.
Det är roligare att titta på Klara när hon är prinsessa, när Gabbis flyger i lådan och Arvid bär en purpurröd, glänsande sagomantel.
Kissbilden är också kul. Man kan tro att bilden föreställer ett knäckt ägg i en stekpanna. Men det är kiss i en toastol. Vem tog den bilden?
Ingen minns.
Där är lugna rummet på Blå! säger Hugo och pekar på en bild.
Och alla känner igen Kalles ben på en bild. Till och med fröknarna vet.
En bild på en frökenrumpa. Efter en kort överläggning enas de om vems baken är.
Eter en timme är det som färdigpratat.
Mellanmålet väntar.
Men de vill väldigt gärna göra om det.
Det har varit hemskt kul, säger Anneli Berglund, som jobbar på Kronan.
Och lite sorgligt, när det roliga bara tog slut.




Mer läsning

Annons