Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

—Varför anpassa sig när man inte behöver?

—Varför anpassa sig när man inte behöver?
Fotografen Lisa Selin som dokumenterat skateboard-åkarnas livsstil känner igen sig själv i deras attityder.
Det handlar om att uttrycka sig, bryta mot normen — och ha kul.

Annons
De använder gator och torg som vardagsrum. Ändå vet gemene man väldigt lite om skejtarna och deras livsstil.
Fotografen Lisa Selin från Sundsvall stötte på fenomenet när hon arbetade som pressfotograf vid Nerikes Allehanda. I Örebro är det många som åker skateboard. Men det stannar inte där. Klubbkvällar med speciell musik och en klädaffär som vänder sig till skejtare är bara några av kulturens yttringar.
Lisa blev nyfiken. Det ledde fram till den fotoutställning som från och med i dag visas på Bildens Hus i Sundsvall och som senare ska vidare till bland annat Stockholm och Moskva.
Jag hade länge umgåtts med tanken på att göra ett eget projekt, berättar hon.
Lisa Selin tog tjänstledigt för att under några månader följa skateboard-åkare i olika länder.
En av de skejtare som fått närmast mytiskt renommé är Ali Boulala, en svensk med finsk-algeriskt påbrå. Lisa fick höra många historier om häftiga tricks och saker han gjort, men hon lyckades inte hitta honom trots idogt letande.
Till slut undrade jag nästan om han fanns på riktigt, säger hon.
Men så dök han upp i samband med en tävling i Dortmund i Tyskland. Lisa hann ta några bilder på honom innan han försvann lika fort, och han har fått ge namn åt hennes utställning, "The search for Ali Boulala".
En del lever sina liv nästan som rockstjärnor, berättar hon.
Det är just livsstilen som intresserat henne. Att fotografera tricks som görs med brädan är annars en genre i sig. Även om Lisa Selin plåtat sådant också är det kulturen kring fenomenet hon velat dokumentera.
Hon har träffat skateboard-åkare i USA, Sverige, Tyskland, Danmark, Spanien och Norge. Klimatet och lokala ordningsregler varierar mellan platserna. Men musiken, kläderna, idolerna och inställningen till livet är desamma överallt.
Det handlar mycket om frihet. Toleransen är stor. Även om de yttre attributen är desamma så finns det bland skejtarna både de som festar hårt och de som är renlevnadsmänniskor.
När skateboard först slog igenom på 70-talet var det på många sätt en upprorisk subkultur, ett sätt för unga att gå sina egna vägar.
Nu har en generation skejtare hunnit bli vuxna, och en kommersiell industri har vuxit upp kring kulturen. I dag kan man se pappor som står vid skejtparken och tjatar på sina barn om hur de ska bli bättre.
Det är dåligt tycker många. När folk först började skejta var det en poäng att det inte var som tennis eller fotboll, utan mera fritt.
Men att åka bräda och hitta på nya tricks är fortfarande ett sätt att uttrycka sig för många. Kreativiteten spiller ofta över till annat, som att designa kläder eller formge en affisch.
Det är en gör-det-själv-attityd. Det är lite punk över det, säger Lisa.
Den känslan kan jag själv identifiera mig med. Jag vill göra saker på mitt eget sätt, utan att någon säger "Gör så här".
Det märks på hennes egna val. När hon efter fem månader inte fick fortsatt tjänstledigt för att göra klart sitt projekt sade hon helt enkelt upp sig från sitt fasta jobb som tidningsfotograf.
Hon har sålt en lägenhet, maganiserat möbler och bosatt sig hemma hos mamma för att klara det hela ekonomiskt. Via frilansjobb och stipendier har hon hankat sig fram.
Men hon valde bort möjligheten att sälja bilder på skateboard-åkare till exempelvis specialtidningar.
Det var viktigt för mig. Jag ville inte bli styrd åt något håll, berättar hon.
Skateboard-utställningen kan öppna vägen för stipendier och nya projekt, men några större inkomster handlar det inte om.
Jag blir rik på upplevelser. Jag får träffa människor och se platser jag inte skulle se annars, säger Lisa.
En dörr som redan öppnats är en inbjudan att delta i organisationen World Press Photos masterclass. Lisa har skickat in sin portfolio och hoppas bli en av tolv lovande unga fotografer som får lära sig av internationella storheter.
Jag älskar att fotografera. Det är min livsstil. Det är det som driver mig.

Mer läsning

Annons