Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åkerölägret på Åstön väcker mycket känslor

/
  • Sven Jansson har lärt känna flera av dem som bor i flyktinglägret och vill att fler ska ta till sig att det är individer som flytt från krigets vanvett.

När de första flyktingarna kom till Åstön väckte det stor uppmärksamhet.
Känslorna var blandade.
Det fick Sven Jansson att börja dokumentera dem som bor där.

Annons

– Jag ville att alla skulle se att det är människor som under hemska omständigheter har flytt från vanvett och krig i sina hemländer. Inte bara tänka på en anonym flyktingström, utan se att det är individer.

Bilderna med finstämda texter lägger han ut på sin Facebooksida med uppmaningen att dela dem – och det är det många som gör.

Se några av bilderna här.

– Min förhoppning är att det ska kunna ändra lite attityder.

Han har varit varsam när han fotat.

– Det är väldigt mycket aspekter att ta hänsyn till. Jag har väldigt noga försökt förklara varför jag vill ta bilderna, framför allt till föräldrar till barnen. Alla kan inte heller vara med, det finns säkerhetsaspekter, en del lever under hot.

Sven Janssons grannar har också engagerat sig vilket gjort att sammanhållningen grannarna emellan också har stärkts.

– Samtidigt som vi känner att vi kanske gör lite nytta också.

Han har också varit med och startat en grupp som samlar in kläder och annat som behövs i flyktingboendet och som nu utgår från Folkets hus i Söråker.

Läs också:

Det finns planer för aktiviteter för flyktingarna.

Många är engagerade.

Engagemanget har gjort honom till en välkänd person i lägret. När han kommer ropar barnen "Hej Sven!"

– Det är lite fint, säger han, och det hörs att han är lite rörd.

Många av dem som bor där är välutbildade och talar bra engelska. Men inte alla, och det kan ge upphov till oväntade situationer.

När en som inte är engelsktalande utan bara kan enstaka ord pratade med honom var det inte riktigt klart vad som hade blivit sagts.

– Det visade sig att jag hade lovat att skjutsa honom till Söråker för att handla. När vi satt i bilen så frågade jag vad han hette, och sa sedan att jag hette Sven.

Svaret kom lite oväntat.

– I know. Sven Jansson.

Mer läsning