Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnfrossa? Inte den här gången i alla fall

/
  • Jakt ger både naturupplevelser och motion för både människa och hund.
  • Stefan Forsberg stannar ofta till och lyssnar och scannar av terrängen.
  • I mobilen kan jägaren följa hundens rörelser och skall på en tydlig kartbild.
  • Stefan Forsberg. Förr sköt han om SM-medaljer i fältskytte och på bana. Nu är det mest jakt som gäller.
  • – Jaha, du Plex. Var har vi Exett, då? Sefan Forsberg sannar till, kollar appen, och rutinerade Plex  stannar villigt upp.

Annons

Om björnen sov i något lugnt bo vet jag inte. Men under premiärdagen såg i alla fall inte jag till någon endaste liten nalle.

Och det var kanske tur det.

För även om jag nynnat och sjungit med i "Teddybjörnen Fredriksson", med nöje läst böckerna och sett de tecknade filmerna om den genomsnälle honungsälskarne "Nalle Puh", och lekt "Björnen sover" både själv, som liten, och med barn och barnbarn.

Det där med "han är inte farlig, bara man är varlig" tror jag nämligen inte riktigt på. Egentligen.

Ändå tvekade jag inte att försöka hänga med ut i skogen under premiären för årets björnjakt i torsdags. När nyhetschefen kom med idén var det liksom bara att vifta bort rädslan, ta på sig jobbjaget, och försöka njuta av chansen att få vara med om en kittlande jakt på ett av de stora rovdjuren ...

Tidig morgon. En fukt på bilens rutor, som skvallrar om att det nu är en omslagens tid. Från sommar till tidig höst. Ryggsäcken packad med kaffe och mackor. Och så vet jag att det i Västernorrland får skjutas 22 björnar i år. Högst 15 i de björnrikaste områdena i området med kommunerna Ånge, Sollefteå, Ö-vik fram till den 15 oktober. Resterande sju närmare kusten, i Sundsvall, Timrå, Härnösand och Kramfors.

– Bra, det, så får vi chansen här ute också, tycker Stefan Forsberg, som blir vår ciceron i storskogen, nära Lagfors, ovanför Ljustorp.

Forsberg är mångårig älgjägare och för mig som gammal sportmurvel är han också välkänd tävlingsskytt i Lidens SKF.

Sedan tre år tillbaka brinner han för björnjakt. Och tillsammans med två av sina flerfaldigt championbelönade jämthundar, Plex och Exett, bildar han ett team, som utstrålar beslutsamhet och kunskap.

Tur det, som sagt, för tänk om det kommit en jättehanne framrusande mot oss. Erfarenheten i branschen säger nämligen, att björnarna är luriga och gärna håller till i snårig terräng och tyck undvika öppna myrar och ytor med människor i närheten. Och människor brukar detta villebråd ha koll på ...

Platsen vi ska till är vald med omsorg.

– Brukar vara mycket björn där. Jag sökte spår kvällen innan, fann inga då, men eftersom björnarna gärna går samma rundor och återvänder till platser de varit på tidigare så hoppas jag vi ska träffa på någon, säger Stefan Forsberg, och jag nickar intresserat och instämmande, samtidigt som tankarna fortsätter virvla runt ("tänk om det kommer någon framrusande?").

Hundarna släpps växelvis och rusar ivrigt iväg. Ibland ett par kilometer. Allt ser vi med modern teknik i Stefan Forsbergs smarta telefon. Hur de fyrbenta jaktkamraterna rör sig. Hur fort det går. Om det levereras något skall och så vidare.

– Dom går ju på älg också, och därför vill jag inte ha båda lösa samtidigt, för då kan dom hålla på och jaga älg länge ...

Men det är lugnt den här torsdagsmorgonen och vi börjar bege oss mot bilarna. För att testa nya marker.

Tji, där också. Inte ens en älg verkar kalla på uppmärksamhet, även om vi vid ett tillfälle tyckte oss se (på ena hunden, den andre var ute på långtur) och höra (Forsbergs tränade öra) att det var något större som rörde sig nära oss.

Men nära skjuter ingen björn ... heller. Och jag vet inte om jag ska känna mig glad eller ledsen.

Mer läsning

Annons