Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familj vittnar om övergrepp under 30 år

/
  • Barnen och deras mor berättar om ett liv i ständig skräck inför nästa slag.—Vi trodde att det skulle vara så. Vi visste inget annat, säger en av sönerna.Mannen som ställts inför rätta för de hårresande anklagelserna är far till barnen. I går avslutades rättegången.

Pappan nekar och säger att han tvingades ta till våld En skräckhistoria har uppdagats i tingsrätten. En familj säger sig ha blivit utsatta för brutala övergrepp av en psykopatisk och diktatorisk fader under trettio års tid. Mamman och barnen vittnar om ständiga misshandlar och kränkningar som pågått innanför herrgårdens dörrar.

Annons
Fadern är stor och stark. I många år har han jobbat som bergsprängare och sönerna berättar om hans \"kopiösa\" styrka. Familjen har varit Jehovas vittnen och umgänget med andra var starkt begränsat.
Mannen är nu utesluten ur församlingen.
Jag uteslöts eftersom jag sagt fula saker och tagit i barnen för hårtdet är inte tillåtet.
När fadern växte upp blev han agad och trodde att det skulle vara så. 1992 dömdes han till sex månaders fängelse för misshandel av sina två äldsta barn. Efter det lovade han sig själv att det skulle bli annorlunda.
Nu13 år senarevittnar de två yngsta barnen om ett liv i skräck. Så länge de kan minnas har fadern slagit, nypt och styrt med järnhand i hemmet. Hoten och kränkningarna har haglat.
Vi har aldrig vetat att det kan vara annorlunda. För oss var det normalt, säger en son som nu är 16 år gammal.
I två dagar har familjens liv manglats i rätten och känslorna har svallat.
Jag har alltid varit livrädd för min pappa. Han har alltid sökt anledningar till att slå och kränka mig, säger 16-åringen.
Mamman berättar att hon varit som en marionettdocka i hemmet. Hela tiden rädd för slagen och nypen. För att blidka maken har hon tvingats till sexuella handlingar medan maken sett porr på tv eller internet.
Det var förnedrande för mig. Jag har blivit våldtagen flera gånger i veckan i flera år, säger hon.
När mannens försvarsadvokat frågar varför hon är så arg blir svaret:
Om du blivit slagen i hela ditt liv hade du också varit arg.
Mannen nekar till anklagelsen om sexuellt tvång.
Hon har aldrig sagt nej. Hon kan inte säga nej, säger han.
Barnen berättar om mammans skrik, men att pappan brukade säga att det bara var på skoj. Sovrumsdörren var ofta låst men enligt mannen var det ett skydd mot en av sönerna.
Han brukade hota att knivdöda oss. En gång polisanmälde vi honom och sedan blev han fosterhemsplacerad, säger fadern.
Hans minnen av vad som hänt genom åren skiljer sig från den övriga familjens.
Vi var en familj i kris. Barnen har särskilda behov och kontakterna med socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, skola och kuratorer pågick ständigt.
Han berättar vidare att den son som i dag är sexton år var hans favorit bland barnen.
Vi var mycket tillsammans och hade det bra tills han blev fyra, fem år. Då insåg han att han var en egen person och kunde bestämma saker själv.
Där började problemen med barnkull nummer två enligt pappan. Mannen säger också att det hände att hustrun gav sig på honom och han tvingades freda sig mot henne.
I förhör har han erkänt att han hällt kaffe över sin son, tagit tag i barnen och luggat dem när det har behövts. Men han tror inte att han gått över gränsen.
Fadern hävdar att anklagelser som riktas mot honom är ett sätt för mamman och barnen att få ut pengar.
75 000 kronor i skadestånd är en bra lottovinst, säger mannen.
Åklagaren anser att påståendet är för befängt för att kommenteras.
Mannen tror vidare att kvinnojouren lärt mamman vad hon ska säga till polisen.
Hon sitter ju bara och hittar på.
Barnen har berättat om faderns ursinne om att de spillde vid matbordet, skorna stod fel eller de var högljudda. Straffen var brutala, men oftast blev det skador som inte syntes.
Han brukade slå en med knogarna i huvudet, nypa på insidan av låren, dra en i håret eller i öronen. Ibland blev det blåmärken som vi fick dölja på skolan, säger en av sönerna
Socialtjänsten blev inkopplad och utredningar inleddes. Så fortsatte det år efter år. De yngsta sönerna hade problem i hemmet och i skolan, och båda diagnostiserades som \"bokstavsbarn\".
Jag har problem och är besvärlig, men det är inte damp. Det är allt min pappa gjort mot mig som resulterat i att det blivit så här, säger 16-åringen.
I dag säger mannen att han fått harmoni i sitt liv. Förra veckan gifte han om sig och han är nöjd med att vara \"jultomten\" som kommer med godis till barnen på fredagar.
Den 22 september ska tingsrätten meddela domen och om de anser att mannen är skyldig är minimistraffet sex månaders fängelse.
Kammaråklagare Lisa Eriksson anser att straffet ska vara betydligt strängare och att gärningarna är bevisade.
Fyra familjemedlemmar ljuger inte, säger hon.
Mannens försvarsadvokat Bertil Dahlberg anser däremot att kvinnan och barnen inte är trovärdiga. Han poängterar att det inte finns några rättsintyg på skador och att mamman ljugit inför rätten tidigare. Den gången ljög hon för att skydda sin man under rättegången 1992.
Jag skäms för det i dag. Jag var rädd för konsekvenserna, säger mamman.

Mer läsning

Annons